Årets Gotlänning hemma igen

I januari förra året utsågs Bertil Marcusson till Månadens gotlänning, i januari i år röstades han fram av Gotlands Allhandas läsare till Årets Gotlänning.
Han fick beskedet via satellittelefon i Afrika när en dag återstod av det tuffa Barcelona-Dakar-rallyt. I går kunde han så äntligen gratuleras på allvar och firas med blommor.
Då var det mycket att fira, inte bara till titeln Årets Gotlänning utan också till den fantastiska bedrift han utfört.
Alla vet vad Dakarrallyt är och nu vet de flesta i landet vem Bertil Marcusson är.
Mc-mässan i Göteborg lockade drygt 60 000 besökare från torsdag till och med söndag och nästan alla var framme och pratade med Bertil och hans ?vapendragare? Ulf Mossberg och Benny Jacobsson.

Mycket prat
Det blev så mycket prat att Bertil fick köpa läkerol för att klara strupen, för sig själv samt Ulf och Benny.
Extra stort intresse ådrog sig Bertil förstås eftersom han körde motorcykel hela vägen in på mässan. Det har ingen gjort tidigare.
Det var framför allt tre frågor som grabbarna fick svara på: Rallyt, varför det brann och hur tog du dig hem.
? På lördagen var det 29 000 besökare på mässan och när det var dags att stänga kände vi att nu orkar vi bara inte svara på fler frågor, säger Bertil.

Rallyt
Hur var årets rally?
? Fantastiskt, jag hade liknande bekymmer som i fjol, men nu visste vi hur vi skulle hantera det. Sanden gick igenom luftfiltret nu också, men vi hade nya kolvar och kunde byta.Jag har bytt kolv tre gånger i år också, men jag hade kunnat undvika två om jag bytt filter oftare, säger Bertil.
Bertil kör på standardcykel medan alla före honom i resultatlistan hade specialbyggda motorcyklar för öken.
Årets rally skördade två dödsoffer.
??Det kändes fruktansvärt och vi körde med svart band runt armen och man ställde in en sträcka,men det här var både Meonis och Perez liv och de ville nog att vi skulle fortsätta och inte ställa in, som det var tal om på vissa håll.
Det är mycket risker med ett rally som Dakar, förarna blir trötta och utmattade, men det är något av grejen med tävlingen.
Det kostar 100 000 kronor att ställa upp, ändå är det fler och fler som vill köra.
Bertil körde med inställningen att klara av att köra hem också, ändå var det högre hastighet i år och mer körning med GPS.

Mycket sand
Arrangören gick ut med att rallyt skulle vara kortare i år, men svårare. Det tycker Bertil är falsk marknadsförning. Specialsträckorna var längre i år och det var mycket mer sand.
Vad var svårast?
? Pressen, räcker bensinen, kör jag åt rätt håll och kommer mc:n att hålla. Man fick planera hela tiden.
Vilket är det bästa minnet?
? Svårt att säga, varje dag var det något, man ser folk, landskap eller det kunde vara något som hände i tävlingen, men visst, att kliva upp på podiet är en känsla som inte går att beskriva, speciellt då jag höll gotlandsflaggan i handen.

Hemfärden
Så långt var allt gott och väl, men sen var det hemfärden.
Det gick bra till en början, i 260 mil ungefär. Då tvärdog cykeln helt plötsligt. Den var helt död utan gnista.
Bertil hade mycket reservdelar med sig och skruvade isär en stor del av cykeln.
? Jag bytte tändstift, elektronikbox, tändspole och elsystem och fick den att gå, men det kändes inte som jag hittat felet, säger Bertil.
Han kom ett par mil, sen dog cykeln igen. Bertil misstänkte kortslutning och kopplade bort en del och han kom tio mil till.
Han körde längs Atlantkusten, solen började värma och Bertil blev varm om ryggen. Det visade sig sen att det inte bara var av solen.
? Plötsligt släppte ryggsäcksbanden, jag tyckte det var konstigt, men tänkte de har ju varit med ett tag.

Cykeln i lågor
Sen tittade Bertil bakåt och såg att hela cykeln stod i lågor, packväskorna brann samt tanken och övrig packning.
Bertil tvärnitade, lade ner cykeln och skyfflade jord på elden. Då märkte han att han själv brann.
? Då fick jag omprioritera och försöka släcka mig själv först, jag la mig på rygg och fick jackan att slockna, säger han.
Med hjälp av polis från byn fick han hjälp med pulversläckare att få stopp på elden. Med en motorcykel som till hälften var uppbrunnen gick det inte att köra vidare. Bertil ringde SOS Alarm i Köpenhamn, men därifrån fick han ingen hjälp. Han ringde då en bekant, Peter Gray, som jobbar med mc-tracking (som Bertil gör här hemma) och fick hjälp.
Peter körde 60 mil över Atlasbergen, hämtade Bertil och mc:n och körde 60 mil tillbaka.

Skurvade hela natten
Bertil fick köpa delar av Peters motorcykel sedan han lovat att skicka dit nya delar, när han kommit hem igen och sedan skruvade de hela natten.
??Vi var klara vid tre-tiden och sedan tog jag mig över Atlasbergen igen och fortsatte som planerat, körde i snitt 100 mil per dag tills jag kom till norra Tyskland, berättar Bertil.
Bertil hade tänkt köra via Danmark till Göteborg, men hans huvudsponsor, HeliCoil, ville ha presskonferens med honom och därför valde Bertil att ta färjan från Kiel, för att hinna till invigningen av mässan.
Där körde han in klockan elva i torsdags.
Blir det fler Dakarrallyn för dig?
??Vet inte, jag måste smälta det här först, säger Bertil.
Närmast jobbar han med det egna företaget, där han hoppas få fler turister till Gotland på olika mc-upplevelser.
? Inplanerat är en enduroskola i vår, några safarin samt några landsvägsturer, säger överlevnadskonstnären Marcusson.