Närtösen och fotbollsspelaren Åsa Jakobsson har än idag, snart 53 år gammal, svårt att förstå det som hände på en Idrottsgala i Visby för tio år sedan.
– Det känns egentligen helt overkligt. Det finns ju så många andra på Gotland som gjort jättefina prestationer, säger Åsa när vi når henne i hemmet utanför Västerås där hon bor sedan 30 år.
Att Åsa Jakobsson platsar bland de gotländska idrottslegenderna råder därmed ingen som helst tvekan om. Vid den där galan 2009 var det hon och hockeyikonen Håkan Loob som förärades med de allra finaste priserna en gotlänning kan få. Nu är det dags att lyfta fram hennes karriär än en gång. Som bland annat innehåller 56 landskamper, svensk mästare, OS och VM-turneringar.
Att hon växte upp i När på sydöstra Gotland hörs än idag, dialekten sitter perfekt trots att hon varit ifrån Gotland i 30 år. När hon får frågan var i Västeråstrakten familjen bor svarar hon:
– Stefan och jag ”vidde” en bit ”utför” Västerås...
Numera bor familjen på Björnö ungefär en och en halv mil utanför Västerås. Stefan Ekelund (också gotlänning) är alltså Åsas sambo. Tillsammans har de barnen Linnea (född 04) och John (född 06). Behöver vi tillägga att båda barnen ägnar sig åt fotboll. Klubbadressen: Barkarö SK. Åsa är med som en av tre tränare/ledare i Linneas lag. I sommar ska laget på träningsläger. Plats: När!
– Jag håller just nu på att jaga några lag på Gotland som vi kan spela träningsmatcher mot, säger Åsa.
Vi backar i tiden – hem till När igen. Där Åsa växte upp tillsammans med tre syskon, mamma Agneta och pappa Las, bygdens skollärare, idrottsledare och revyartist.
– Det var pappa som tyckte att vi skulle ha ett töslag i fotboll i När.
Och så fick det naturligtvis bli. Med i laget fanns också nyligen bortgångna Josefin Nilsson som var en icke oäven målskytt. I TV-dokumentären berättade hon:
– Det var Åsa som gjorde hela jobbet på mittfältet, jag stod alltid längst upp. Åsa sköt en boll över alla andra och jag sprang där framme och gjorde mål ibland…
Med i laget fanns också Åsas storasyster Lotta (Sandström).
– Åsa var alltid så positiv, blev aldrig arg. Istället pushade hon oss andra på ett fint sätt, minns Lotta.
Det var inte bara fotboll som gällde för Åsa hemma i När, hon provade på de flesta bollsporterna.
– Det var egentligen tennis jag ville satsa på, det var ju under Björn Borgs tid. Jag höll på med tennis och fotboll parallellt, men en värkande tennisarmbåge gjorde att jag fick släppa tennisen och satsa på fotboll.
När IF var inte att leka med på den tiden. På meritlistan finns bland annat en cupseger i Skövde.
– Sen minns jag att Älvsjö AIK var här och vi mötte dem i en träningsmatch. Vi spelade skiten ur dem…
Nåväl, resan mot toppen gick vidare. Nästa destination blev Dalhem IF som hade något stort på gång med sitt damlag på 80-talet.
– Vi blev bättre och bättre för varje år och till slut nådde vi ända fram till SM-semifinal, minns Åsa tiden i den blåvita dressen.
Jitex, med Pia Sundhage och flera andra landslagsspelare, var motståndare i semifinalen 1987 och vann knappt sedan Dalhem klarat oavgjort (2–2) i Mölndal, men stryk (1–3) hemma i Dalhem.
Året efter, 1988, fanns Dalhem med i den allra första allsvenskan, men åkte ur direkt. Åsa ville dock vidare. Anbud saknades inte.
– Jag provtränade med både Öxabäck och Gideonsberg och även Sunnanå visade intresse. Öxabäck var egentligen bästa laget, men när jag vaknade en morgon kände jag att den ljusblå Gideonsbergs-tröjan var den rätta.
Och det blev starten på en makalös karriär: SM-guld med Gideonsberg 1992, cupguld 1993, VM på hemmaplan 1995 (ut i kvarten), OS i Atlanta 1996 (sexa), Stor Tjej och Århundradets idrottskvinna på Gotland för att nämna något.
Höjdpunkter i Gideonsberg – SM-guld 1992, brons 1993 och 1994, silver 1995.
– Guldet 1992 minns jag av en speciell anledning. Vi vann båda finalmatcherna mot Öxabäck, hemma med 3–1 och borta med 1–0 på en plan med både is och snö. Jag blev utvisad i andra matchen redan i 27:e minuten för en fasthållning och hade nog fått gå hem om vi förlorat…
Åsa spelade i början av karriären på mittfältet, men blev med tiden mittback. Och det var som mittback hon agerade även i landslaget under förbundskaptenen Bengt Simonssons ledning.
– Åsa var en stor ledare och personlighet på planen. Lite som ”Granen” (Andreas Granqvist) i dagens herrlandslag, berömmer Simonsson som blir både glad och upprymd när vi ringer upp och ber honom beskriva Åsa som han också var klubbtränare för i Gideonsberg.
– Åsa var ingen briljant tekniker, men hon kunde hålla ihop en backlinje och hade ett fantastiskt fighterhjärta. Hon betydde mycket både för Gideonsberg och landslaget, en spelare som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. När vi träffas någon gång på stan här i Västerås blir det alltid en stor kram.
Det blev alltså hela 56 landskamper för Åsa. Från målprotokollet hittar vi: 1 mål i segermatchen mot Spanien 1996 på bortaplan.
– Det var ju lite speciellt. Det var min 50:e landskamp och jag fyllde 30 år den dagen. Jag nickade in bollen efter en hörna.
Andra höjdpunkter från landslagskarriären är naturligtvis VM på hemmaplan 1995 och OS i Atlanta året efter.
– 1995 var nog mitt allra bästa år. Vi nådde fram till kvartsfinalen i VM, men där förlorade vi mot Kina efter straffar.
När Åsa själv ska beskriva de egna starka sidorna blir det (efter visst funderande):
– Placeringssäker, blick för spelet, modig och orädd.
Från en landskamp som sändes på TV minns vi hur Åsas röst hördes genom rutan och hem i stugorna:
– Kum igen nu tösar…
Åsa Jakobsson kan också titulera sig ”Stor Tjej” som blir belöningen när man samlat tillräckligt med poäng från landskamper. Det innebär bland annat fri entré på livstid på fotbollsmatcher i Sverige.
– Känns riktigt lyxigt, tycker Åsa. Jag brukar utnyttja det ibland. Man får även ta med sig en vän, sitta på vip-läktaren, träffa gamla kompisar och äta lite lyxigt.
Innan vi sätter punkt vill Åsa också att Stångaspelen kommer med. En höjdpunkt varje år som Åsa inte vill missa.
– Vi har vunnit mästarklassen med När många gånger, bland annat tio år i rad. Stångaspelen blir man aldrig för gammal för, slutar Åsa, en tjej med rötterna i den gotländska myllan.