"Borås är lite som Visby Ladies"

BASKET: Hon har gjort tolv säsonger i damligan med Visby Ladies.
Men när Johanna Ericsson nu snörar på sig basketskorna för ännu en säsong är det Marbo/Borås som är hennes klubb­adress.

Sport2006-10-06 06:00
- Jag känner mig fortfarande som en Ladiesspelare, säger Johanna Ericsson kort efter gårdagens träning med nya laget.

29-åriga Johanna Ericsson har varit sitt Visby Ladies trogen under många, många år. Men i somras valde hon att lämna klubben för att testa något nytt.
Ny klubbadress blev Marbo/Borås, nykomlingen som gick upp i damligan efter att förra säsongen ha vunnit Basketettan Södra.

Passar mer än skjuter
Men Johanna Ericsson har inte riktigt hittat rätt i det nya laget så bra som hon hoppats.
- Nej, för mig går det ganska tungt än så länge. Jag har inte kommit igång, det känns som jag bara står och trampar vatten, analyserar gotländskan.
- Jag har blivit mer en passningsspelare än en avslutare. Hemma tänkte jag inte på det utan bara sköt, men nu har jag blivit osäker på mig själv, tänker till innan jag tar skott och passar hellre än skjuter.

Underlig känsla
Är det omställningen som gör dig nervös, för mycket nytt runt omkring?
- Ja, det måste väl vara något sånt. Jag måste se till att komma ur det, inte bara för min egen del utan för laget, som skulle behöva att jag gjorde lite mer poäng. Hemma hade jag en mer utpräglad roll, här är det fler som vill avsluta, resonerar Johanna Ericsson.
Efter alla år i Visby Ladies - hur känns det att inte längre vara en Ladies­spelare?
- Konstigt. Mycket konstigt. Grejen är att jag känner mig fortfarande som en Ladiesspelare, men jag representerar en annan klubb just nu. Efter så många säsonger i en och samma klubb så känner man ju fortfarande mycket för just den klubben, säger Johanna Ericsson och avslöjar därmed att Ladieshjärtat fortfarande bankar hårt.

Vill inte möta Visby
Johanna Ericsson, som jobbade som förskole­lärare i Visby, har fått ett års tjänstledighet från sitt jobb på ön - och ett ettårsvikariat som förskolelärare i Borås.
- Jag börjar komma in i livet i Borås, inte bara basketlivet utan livet vid sidan av basketen också, säger hon.
Men som sagt, det gotländska baskethjärtat bankar fortfarande, och Ladies stöttespelare i många år medger att matcherna mot Visby Ladies kommer att kännas konstiga.
- Det är inget jag ser fram emot, egentligen. Jag ser fram emot att komma hem men det kommer att kännas jättekonstigt att spela.

Visby mer rutinerat
Du hade en tydlig roll som stöttespelare i Visby Ladies, känner du att du har en liknande roll i Marbo/Borås?
- Ja, på sätt och vis. Jag känner det lite som att jag har mer press på mig nu, de har värvat mig för att jag ska prestera bra och då måste jag ju också bevisa att jag kan det. Jag är faktiskt alldeles äldst i laget, så jag måste ju ta ansvar. Tyvärr tycker jag hittills inte att jag har visat upp den spelstil jag vill spela och vet att jag kan spela, konstaterar Johanna Ericsson, som ett par dagar före damligapremiären - då Johanna Ericssons Marbo/Borås möter Norrköping på bortaplan - drar paralleller mellan sitt gamla lag Visby Ladies och sitt nya lag Marbo/Borås.
- Ja, Borås är lite som Visby Ladies. Vi har många unga, nya spelare här också. Fast Visby har ju mer rutin, ändå, konstaterar den eviga Ladiesspelaren Johanna Ericsson.
Truppen: Sofia Uddin, 1989, 177 cm, Lin Eriksson, 1982, 170 cm, Marie Söderberg, 1965, 164 cm, Olga Kjelsson, 1987, 174 cm, Susanne Kernl, 1982, 184 cm, Hanna Munthe-Gottberg, 1988, 171 cm, Malin Lindholm, 1988, 168 cm, Merima Omerovic, 1987, 185 cm, Erika Johansson, 1988, 173 cm, Caroline Danielsson, 1984, 177 cm, Amber Petillon, 1982, 193 cm, Elina Ericsson, 1988, 180 cm, Åsa Larsson, 1988, 173 cm, Emelie Arledahl, 1988, 165 cm. Coach: Fredrik Olofsson. Assisterande coach: Anders "Leo" Pettersson. Team manager: Marie Nerantzi-Larsson. Naprapat: Gert Wahlgren.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!