- Kennet Andersson var inte alltid kul att möta, han var otroligt duktig på huvudet, säger Jesper.
Det har bara funnits två klubbar i hans liv och det är moderklubben VIF Gute samt Öster. Som många andra hade han flera idrotter som han höll på med, men det var aldrig något tvivel om att fotboll var nummer ett.
- Jag lirade både hockey och pingis, säger han.
Han tackade nej till TV-pucken, ville satsa allt på fotbollen. Pingis spelade han även en tid, men han la av.
- Jag var en riktigt dålig förlorare och det märktes mer i pingis, mina föräldrar skämdes, jag tror till och med att jag fick en varning, vilket inte är så vanligt, säger han.
Planens gentleman
Men humöret stabiliserade sig alltmer, vilket utmärkelsen som "Planens gentleman" tillföll Jesper 1995.
Redan som 15-åring debuterade han i VIF Gutes a-lag, men redan som 16-åring värvades han till Östers IF.
Jesper hann med 21 pojk-, juniorlandskamper samt några matcher i OS-laget där bland andra Tomas Brolin, Jocke Björklund och Patrik Andersson lirade.
Allsvensk som 17-åring
Sin allsvenska debut gjorde han som 17 åring i Öster.
Minns du debuten?
- Jo, säger han med ett litet skratt. Vi mötte GIF Sundsvall med Tomas Brolin i spetsen. Vi förlorade hemma i Växjö med 0-3. I tidningarna stod det "Dunderfiasko". Men jag var ändå skapligt nöjd med min egen insats, säger han.
Tomas Brolin
Det finns många duktiga spelare som Jesper har spelat med eller mött, några av de bästa är enligt honom Tomas Brolin och Kennet Andersson.
- Brolin slog ju igenom det året och Kennet hade ju en otrolig spänst. Jag ansågs ju vara ganska bra huvudspelare och han hade väl samma spänst, men var minst tre decimeter längre, säger han.
1993 kom han tillbaks till VIF Gute och samma år fick han utmärkelsen GA-bollen som Gotlands bästa spelare. 2002 blev hans sista år, då hade han spelat 194 matcher för Gute under sin karriär.
Ett av de största ögonblicken i hans fotbollsliv är när VIF Gute vann tvåan och gick upp i ettan.
- Det var en härlig känsla, men det var inte lika roligt när vi föll ur. Jag var skadad då och fick reda på resultatet på en parkeringsplats i Skåne, det var oerhört tråkigt.
Bästa matchen
När undertecknad ber Jesper om att plocka ut sin bästa match, så får han fundera en stund.
- Jag tror nog att matchen mot Elfsborg i Svenska Cupen 1997 på Gutavallen är min bästa. Vi låg under med 0-1 och pressade på ganska bra när de fick straff på slutet och kunde vinna med 2-0. Då hade de spelare som Tobias Linderoth och Anders Svensson i laget.
Att plocka ut den tränare som betytt mest för honom var inte heller det lättaste.
- Nej, det är svårt, alla tränare har betytt något. Min pappa som jag hade under ungdomsåren, Hasse Lindqvist som jag tycker inte fått det erkännande som han är värd, sen Hasse Backe i Öster förstås.
Han har inte sett så många matcher med VIF Gute i år, tiden räcker inte till.
- Det är svårt när man har familj och är egen företagare, då får man prioritera och då är det inte svårt att välja sina barn före Gute.
Gute ligger som bekant sist i "ettan" och risken är stor att det blir nerflyttning.
- Jag lider med dem, jag hoppas verkligen att de kan hålla sig kvar, men tyvärr ser det mörkt ut. Men så länge det finns en teoretisk chans så får de inte ge upp. Blir det nerflyttning då kommer de säkert att tappa en hel del spelare, det kan bli en tung spelarflykt, avslutar han.