De valde också att stanna...

Vladimir Kapustin, värvades från GAIS till dåvarande VIF Gute 1991
1. Jag fick inte förlängt med GAIS och tänkte åka hem till Moskva. Men via bekanta hamnade jag i Gute. Kontrakten var bara för ett år i taget i början.
2. Det gick ju bra här, jag kände mig nyttig för laget. Vi fick mycket stöd här och trivdes bra med det sociala livet. Det var oroligt i Ryssland, så vi tänkte att varför skulle vi inte stanna här?
3. Absolut inte. Jag tackar för det jag fått och njuter. Visst kan man spekulera kring hur det kunde varit, men det finns ingen ånger.
4. Gotland ligger fortfarande efter vad gäller arenor och hallar. De som kommer hit måste ha möjlighet att utvecklas.

Annelie Blixt, värvades från Statena Helsingborg till dåvarande Dalhem IF 1987
1. Dalhem fick nys om att jag inte trivdes i Helsingborg och var på väg hem. Så jag testade i Dalhem i stället, utan en tanke på hur långvarigt det kunde bli.
2. Jag träffade min man här året efter, men hade redan då bestämt mig för att spela ett år till. Sedan fick jag ju barn. Jag trivdes också på ön, med alla dess kontraster.
3. Jag har haft viss hemlängtan, när jag skaffade barn saknade jag Östergötland och släkten. Men jag har ändå inte ångrat något.
4. Gotland måste visa upp vilken närhet vi har till de fina anläggningar som finns. Men det är lite synd om inomhusidrotterna, som inte har samma förutsättningar. Vi måste visa för gästande fastlandslag vilken idrottskultur det finns här.

Mattias Cederlund, värvades från Mora IK till dåvarande Wisby islanders 1995
1. Sportchefen kontaktade mig. Efter två år gick klubben i konkurs och jag värvades till USA. Men sedan fick jag jobb på ön och flyttade tillbaka.
2. Jag hade kontinuerlig kontakt med många här, genom hockeyn. När jag var färdig med min elitsatsning kändes det som rätt ställe att varva ner. Jag ville också ge lite tillbaka efter allt jag fått här.
3. Nej, jag kände mig klar med min egen satsning, så valet var lätt.
4. Seriösa lag lockar alltid etablerade idrottare. Vi måste marknadsföra att Gotland inte alls är dött på vintern. De som väl kommer hit inser oftast det.

Åsa Andorff, värvades från KFUM Blackeberg till Visby Ladies 1997
1. Coachen Leo Pettersson lockade hit mig och jag skulle stanna ett år, samtidigt som jag gick klart gymnasiet här.
2. Jag trivdes bra här, både på Gotland och i laget. Senare blev det ju sambo, barn och hus också.
3. Privat har jag väl tänkt på det, men inte basketmässigt. Jag har haft alla möjligheter att bli så bra jag bara kunde bli här.
4. Jag blir förgrymmad på att vi inte har en ordentlig idrottshall. Samarbetet mellan föreningarna kan också bli bättre, att man hjälps åt och utnyttjar varandras resurser.