Den harmoniska vägen

Aikido är utvecklat som en form av självförsvar, men att sätta ett knä i skrevet på angriparen är inte tillåtet. Det är en kampsport, men samtidigt också en ickevåldsfilosofi, här talar man talar om partners - inte motståndare. Aikido betyder harmonisk kraft och sporten går ut på att utnyttja kraften i angriparens rörelser. Kraft möts aldrig med kraft.

Danslika rörelser
När de tränar påminner det mer om dans än kamp. Deltagarna rör sig kattlikt mot varandra, kopplar grepp och rätt vad det är åker någon med en duns på mattan. Rörelserna är snabba, smidiga och mjuka. Aikido är ungefär så långt ifrån ett rallarslagsmål man kan komma.
I bland används särskilda käppar för att förstärka rörelserna, men oftast tränar man bara med kroppen som verktyg. Filosofin kring aikidon gör den dessutom till mer än bara en träningsform. Målet är att lära känna sig själv och och därigenom skapa harmoni både i kropp och själ.

Budofamiljen
Aikidon tillhör budofamiljen, det vill säga judo, kendo, karate med flera. Tekniken och rörelsemönstren har tusenåriga österländska traditioner, med rötter i jujutsu och gammal svärdskonst. Men själva aikidosporten som enskild företeelse är faktiskt ganska ny. Tokyobon Morihei Ueshiba grundade träningsformen i mitten av 1900-talet, men i dag för aikidon en tynande tillvaro i hemlandet.
- Aikido är faktiskt inte så stort som man kan tro i Japan. Allt blir mer och mer västerländskt och aikidon blir också mindre och mindre, säger tränaren Lars Wahlgren.
I aikido finns inga tävlingar. Man avancerar i stället genom att gradera sig inför en mer erfaren utövare.

Tränat sen 1985
Lars Wahlgen har tränat aikido sedan 1985 och nått graden fjärde dan av åtta. Efter sju års tränande startade han 1992 sin egen klubb - Kenshinkai Aikido i Visby (namnet betyder ungefär " Ett växande och välmående sinne"). Klubben har i dag ett 40-tal medlemmar i träning, från barngrupper upp till riktigt avancerade utövare.
- Det är ett bra sätt att röra på sig och ha kul, det är också därför jag hållit på så länge, säger han.

Gillar österlandet
Men Lars Wahlgren har också en dåligt maskerad förkärlek för österlandet. I den gröna villan på Stenkumlaväg utför han också Shiatsu-massage, Reiki-healing, Qi-Gong och Do-In-stretching. Men han kallar sig inte för buddhist.
- Nej, men jag är intresserad av tankarna. Och desto längre man tränar desto mer intresserad blir man också, säger han.

Fredlig kamp
En av deltagarna i nybörjargruppen, Ulf Kundler, har ett mer problematiskt förhållande till den andliga delen av aikido.
Han jobbar nämligen som internationell adjunkt inom Svenska kyrkan.
- Teologiskt står inte kristendomen och buddhismen så långt ifrån varandra. Buddhismen är liksom kristendomen väldigt, väldigt fredlig, men de verkar ha fattat att man måste ta hand om kroppen också. Visst, vi har ju det här med att kroppen är själens tempel, men rent historiskt sett så har ju kristendomen varit väldigt kroppsfientlig, säger Ulf Kundler.
För att bli bra i aikido krävs total uppslutning och koncentration. Men till skillnad från andra idrotter finns inget hets eller tvång utifrån, den harmoniska vägens konst lär man sig uifrån sin egen förmåga.