Den lokala integritetens dilemma

Har träffat på Ladies "Zara" på stan ett par gånger. Sagt hej, läget, kallpratat. Vänner har sedan frågat "Vadå, är ni kompisar eller?".

Sport2009-04-04 04:00
En svår fråga. Kompisar är vi väl inte direkt, vi känner ju bara varandra genom jobbet. Men det är komplicerat på en liten ort - får vi journalister vara vänner med de vi bevakar? Kan vi överhuvudtaget undvika att bli det? Om inte, kan vi fortfarande göra vårt jobb?
Tanken slog mig igen, senast häromdagen.
Kollegan Per pratade med andra Ladies på telefon och skämtade och skrattade. Det lät trevligt, men borde han verkligen skämta så när han samtidigt försöker få seriösa svar att grunda en artikel på?
Eller var det just hans lediga framtoning som gjorde att han fick några svar överhuvudtaget?
En stel, opersonlig stil får ju sällan några tungor att lossna på riktigt.
* * *

Undertecknad skrev nyligen en längre artikel om Gutes Kaj Andersson. Den grundlades med ett långt, förtroeligt och i högsta grad personligt samtal. Skulle kännas mycket märkligt att inte säga hej och läget till Kaj på stan efter att han berättat sitt livs historia för mig.
Men ponera att Gute gör en svag säsong och Kaj inte alls blir den målspruta som Gotland hoppas på. Då måste jag kanske ge honom kritik nästa gång jag skriver hans namn.
Efter det blir det svårt att veta om vi hälsar på varandra eller inte.
* * *
nEnligt den journalistiska etiken är det rätta att hålla en professionell distans till de vi opartiskt ska granska. Just opartiskheten ska helst aldrig kunna ifrågasättas. Men det är sällan så enkelt på en liten ort.
Vi journalister stöter dagligen på människor vi skrivit om här. Särskilt om vårt bevakningsområde även är vår hobby. Kan tänka mig att nyhetsreportrarna kan klara sig bra även om de inte fick hänga med Nypelius och co. på fritiden, men om undertecknad blev tvungen att undvika alla idrottsintresserade skulle umgängeskretsen bli ytterst begränsad.
Och ändligt mycket tråkigare.
* * *
Ett mångfacetterat dilemma, utan enkla svar. Klyschan att skilja mellan när vi är journalister och när vi är privatpersoner är lätt att ta till.
Återigen ser verkligheten aldrig riktigt så svartvit ut.
I slutändan handlar allt om vad ni läsare uppfattar.
Förhoppningsvis skulle ingen störa sig på om jag hälsar på Kaj på stan.
Inte heller se det som en kniv i ryggen om jag sedan kritiserar honom nästa dag.






Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!