Den osynliga kraften är viktigast
För några månader sedan kom Sportchefen in på redaktionen.Han ställde sig i dörröppningen, tog ett djup andetag för att låta allting sjunka in."Jag är helt slut", sa han lyriskt.
Det var finalen i andra akten av Figaros bröllop som nu gjorde att den annars så lugne Sportchefen nu var en utslagen men lycklig man.
"Jag är helt tagen av vetskapen om att den fulländade musiken redan är skriven. Och det för 200 år sedan", sa han och slog ut med armarna, torkade svetten ur pannan och satte sig ner för ännu en arbetsdag.
För några dagar sedan kommer den nye - Simon B - till jobbet med samma energi - fast nu handlade det inte om opera. Det gällde den nya musikalen av Musikalkompaniet.
Den nye - Simon B - kunde inte låta bli att bli exalterad över hur bra det var.
"Det är fantastiskt".
***
Nu är min poäng inte att just GT-sporten är extremt kulturell. I så fall sänker jag i alla fall det snittet i och med min besatthet av Dödlig fångst på Discovery och sunkiga amerikanska sitcoms och det faktum att när det gäller opera och musikaler så sträcker sig min begreppsvärld till Paul Pott och Susan Boyle.
Ni som nickar nu ligger på samma kulturella nivå som jag och förstår vad jag menar. Till er andra har jag ett ord - youtube. Källan till all information
Nej, min poäng är såklart den underbara förmågan att engagera sig, att känna lidelse och passion.
Att det i Sportchefens och den nye - Simon B:s - fall handlar om opera och musikaler är helt oväsentligt, det kan handla om vad som helst, inte minst idrott.
Hur förklarar man annars alla de tusentals timmar som läggs av ideella ledare varje år. Alla tränare, lagledare, funktionärer, domare och aktiva som viker sina liv åt något bara för den goda sakens skull.
Det som får idrotts-Gotlands och idrotts-Sverige att gå runt helt enkelt.
***
Den osynliga kraften som likt Lasse Berghagens skratt finns men inte hörs. Klart att man är avundsjuk på Zlatan som får mer på en dag än vad jag får på ett år (löneförhandling, någon?) men den största respekten ligger ändå hos alla som väljer att göra det de gör utan miljoner på banken - bara för att engagemanget finns.
Det är alldeles underbart.
Sen gillar jag fortfarande inte opera eller musikaler - men det får väl jag jobba på antar jag.
Så jobbar vi med nyheter