Det är Luleå som blivit bättre, så mycket bättre...
Hockeylaget alltså. Stans stolthet.
Fast alla hade redan gett upp på förhand.
"Vi vet redan att det är över", som taxichauffören på väg till Pontushallen sa.
Och det var innan matchen.
Om vi säger så här: Våren har inte kommit till Luleå ännu.
Mörkret kommer tidigt. Kylan ligger kompakt och snön, ja snön, den ligger likt ett täcke över stan. Det vita är ändå på att smälta så att ta vägen över isen på Skurholmfjärden från vandrarhemmet till där Pontushallen ligger, känns ändå inte helt säker.
Man är nog inte en kall norrlänning.
Jag håller mig till fast mark.
Med 6,40 kvar av matchen sätter sig Fredrik Olofsson ner på stolen, kramar sin taktiktavla hårt och tittar i golvet. Han inser nog att det är kört.
Han lämnar hallen på slutsignalen. Vill inte prata med någon.
Susanne Kernl vill helst vara i fred.
"Gå till någon annan", säger hon.
Som lagkapten är hon nästan tvungen att uttala sig när ingen annan vill.
Det är bra att man är sur och vresig. Det underlättar inte för mig men om Ladiesspelarna inte hade blivit förbannade efter en sådan här utklassning skulle jag vara orolig.
Frånsett matchens första tio minuter var Ladies anfallsspel uselt.
Uselt.
En del av det kan säkert tillskrivas Luleås försvarsspel som faktiskt är damligans bästa.
Klart är att Ladies är fruktansvärt sårbart om inte Amber Petillon får bollar att arbeta med.
Klart är också att Amber inte vann matchen i matchen mot Katarina Andersson - det var inte ens nära. Petillons poäng kom till stor i slutet - när Andersson satt på bänken.
Vad är då skillnaden mellan lagen? Det är bara två år sedan de möttes i en klassisk SM-final och många av spelarna finns kvar.
Har Ladies blivit så mycket sämre? Nej, absolut inte. Luleå har blivit bättre. Mycket bättre. Den så kallade NBA-trion (Näsström, Bacon och Andersson) var bra.
Men Luleå vinner matchen från bänken.
Är det då kört för Ladies?
Givetvis inte. En match är bara en match.
Jag tror inte att Luleåspelarna har världens bästa minnen från Södervärnshallen. Och jag kan lova att nämnda Näsström har drömt mardrömmar om sitt sista misslyckade skott i finalserien.
Nu har hon en sista chans på guld. Alla säger att hon lägger av efter den här säsongen.
Okej, man har besegrat Ladies i DDR-hallen redan men nu är det slutspel. Jag tror nog att Ladies kan knipa en seger hemma i Södervärn.
Men att ta en seger här i Pontushallen - som det ser ut nu så blir det fruktansvärt svårt.
Nu är det åter dags att bege sig till vandrarhemmet.
Det blir nog inte genvägen över isen denna gången heller.
Jag tar taxi. Tryggast så.
Jag skulle inte vilja vara Ladiesspelare på träningen i dag.per.wallstedt@gotlandstidningar.se
Tel 20 24 13
Så jobbar vi med nyheter