"Det bästa jag gjort i mitt liv"
ALLMÄNT: På lördag firar en av Gotlands mest anrika idrottsföreningar, Visby IF Gute, officiellt 100 år.GT-sporten stämde därför träff med en av föreningens stora eldsjälar.Kurt Andersson, 65, har varit med i Gute i mer än 50 år.
Men för Kurt Andersson började egentligen idrottslivet i lokalkonkurrenten Visby AIK. På våren 1951 började han som tolvåring att spela fotboll i VAIK:s pojklag.
På sommaren fick han dock sina träningsbyxor stulna i omklädningsrummet och byxorna kom aldrig tillrätta. Kurt tog illa vid sig och slutade i klubben.
I stället dök han på hösten upp i ett annat omklädningsrum i Gutavallens andra ände, hos IF Gute.
<span class='mr'>Duktig handbollsspelare</span>
Kanske var det slumpen som gjorde det, men hos Gute blev Kurt kvar och det kom att bli hans största fritidsintresse.
På 50-talet spelade han både fotboll, pingis och handboll i klubben.
I fotboll och pingis blev han aldrig något mer än en trogen B-lagsspelare, men i handboll gick det bättre. Kurt var med i Gutes lag som på 60-talet spelade på fastlandet första gången och han var med och tog flera DM-tecken.
Men att det var som ledare som han skulle göra sin stora gärning i Gute märktes redan på 50-talet. Då var han nämligen som tonåring med som kassör i Gutes nybildade ungdomsstyrelse.
- Jag var tränare för klubbens allra yngsta också, minns han.
Efter det har han fortsatt som Guteledare i alla möjliga olika roller. Allt från materialförvaltare till juniorlagledare i både fotboll och handboll.
Huvudsysslan blev sekreteraruppdraget i Gutes huvudstyrelse och sedermera alliansförening. Ett uppdrag han hade i hela 40 år. Från 1964 till 2003.
<span class='mr'>Spel på riksnivå stort</span>
Åtskilliga är de timmar som Kurt stått i ishallens cafeteria, skött bingoverksamheten, jobbat med hotellverksamhet i Visby eller anordnat midsommarfirande i Tofta. Allt för att få in pengar till idrotten och till Gute.
- Klart att det varit slitsamt många gånger, men jag har aldrig räknat timmarna. Gute har betytt det mesta för mig, all kamratskap som det har gett, säger han.
Bäst minns Kurt de gånger på 50- och 60-talen Gute för första gången deltog i fastlandsspel i fotboll och handboll. Det var oerhört stort på den tiden att byta Gotlandsserien mot spel på riksnivå. Det var absolut ingen självklarhet för öns idrottare, som det är i dag.
- Jag kommer ihåg ett fotbollskval 1963 mot Nybro när vi föll borta med 1-2 och vann hemma med 4-2. Egentligen skulle vi gått upp, men förbundet bestämde om en tredje match i Karlshamn och den förlorade vi. Det var roliga matcher.
Ditt värsta minne, då?
- Det måste vara när handbollslaget åkte ur allsvenskan och sedan aldrig kom tillbaka. Det var tråkigt.
I dag följer Kurt Gutelagen lite på avstånd sedan han avgått ur styrelsen. Han ser de flesta fotbollsmatcherna i division II på Gutavallen, men annars tar han det lugnt som pensionär och ägnar sig åt barnbarnen.
<span class='mr'>Problem att hitta ledare</span>
Det är med stolthet han berättar att alla fyra de vuxna sönerna, Thomas, Roger, Peder och Conny, alla idrottade i Gute som barn.
För barnbarnen är det dock småklubben Eskelhem som gäller.
- Men det beror på att de bor här ute, säger Kurt som själv har sin villa i Gnisvärd inte långt därifrån.
På 50 år har Kurt fått se sitt VIF Gute växa till en riktig storklubb. I dag finns 1 500 medlemmar, fördelade på de sex sporterna fotboll, handboll, bordtennis, orientering, friidrott och skidor.
- Det finns massor av ungdomar i flera av klubbarna och på så sätt ser det bra ut. Problemet är att få ihop pengar och att hitta ledare.
- Pengar är väl i och för sig inget problem om man ger sig tusan på att få in dem, men på ledarsidan är det svårare. Det är ledarna det hänger på och det är svårt att ersätta de som slutar, funderar Kurt Andersson.
<span class='mr'>Roligare förr</span>
Har Gute någon chans att nå yppersta eliten i en lagidrott igen?
- Det kan gå om vi får upp en ungdomskull som är extra duktig och kan vara stommen i laget. Som i handbollens allsvenska lag på 80-talet och som i fotbollens division I-lag på 90-talet. Men vi kommer aldrig att kunna värva ihop ett lag.
Var det bättre förr?
- Ja, det var i alla fall roligare, mer riktig idrott. Nu är det så mycket pengar inblandat och så allvarligt hela tiden. Det är för hårt och smäller för mycket, tycker Kurt Andersson som gärna återvänder till 60-talet i sina tankar.
- Du vet, matcherna i exhuset, Gute mot AIK i handboll och det var fullsatt. Det var något helt annat då, minns eldsjälen.
Så jobbar vi med nyheter