Det blir väl till att börja med brevduvor
Det bir väl till att börja med brevduvor När vallpojken Petter ropade "Vargen kommer" för tredje gången var det ingen som trodde honom. Skillnaden var att den här gången talade han sanning.
Att ha en höleverantör man kan lita på när det gäller kvalitet och tillgång är som att ha ett svampställe man går till år efter år. Man skryter gärna om det men berättar inte var det finns. På sin höjd i vilken socken.
Vi som inte har egen mark att bruka är lika beroende av välvilliga bönder som en gotlandskrögare är av turister.
Och vi hästmänniskor kan säkert vara lika krävande och gnälliga som den mest besvärliga kroggäst. "-Det är väl analyserat? -Du vet, det får inte innehålla för mycket protein i förhållande till energi. -Ursäkta men den här balen dammar lite, den tänker jag inte betala för."
***
Att foderpriserna gått upp enormt de senaste åren är något som alla hästägare känner av.
Förutom mat till djuren ska licenser, försäkringar, boxhyror och veterinärkostnader betalas in. Och när man just hittat den där halvt bortglömda räkningen på utegångstäcket, då kan nog uppgifter on en serviceavgift kännas som renaste salt i sår.
En sådan är nämligen på gång att införas här på Gotland och den kommer enligt uppgift att uppgå till en summa av tusen kronor per licens och år. Plus en hundring per häst som vederbörande har på sin träningslista.
***
För övrigt fick helgens ponnytravpremiär ute på Skrubbsfältet en härlig inramning av det fina vädret.
Åtta lopp kördes och vi fick se en trippelvinnare i Julia Olofsson.
De största vinnarna var nog ändå de nyutbildade kuskar som klarade av, det inte helt enkla, voltstartsystemet och fick sina små springare runt banan utan större problem. Snyggt jobbat.
***
nBrevduvor, även kallade fattigmans travhäst, kanske kan vara ett alternativ för oss som tycker det börjar tära FÖR mycket på hushållskassan att hålla på med travsport.
Har som djur- och tävlingsälskare givetvis även provat på denna kapplöpningsport. Vi hade en entusiast hemma i byn som skänkte mig sex stycken välstammade ungfåglar att komma igång med. Katten tog två, duvhöken tre och den sista flydde i rena förskräckelsen. Grannen tröstade mig och gav mig nya duvor.
Tyvärr med samma tragiska resultat. Efter ett tredje försök gav jag upp.
Jag hann dock under denna korta karriär lära mig en positiv sak med brevduvor.
De äter inte hö.
Så jobbar vi med nyheter