Det gick bra till en början...
Så var det inte i år.
Jag kommer aldrig att glömma Kristiansborgshallen i Västerås den 24 mars, annandag påsk, 2008.
***
De regerande svenska mästarinnorna, Rönnby, hade inte en hemmahall värd namnet.
Som enda representant för gotländsk media var det bara att drömma om en pressläktare, plötsligt framstod Södervärn som nytänkande och inbjudande.
Högst upp i ett hörn, med GT-sportens medeltidsdator inkopplad i ett eluttag och ett mobilt bredband som var lynnigare än en en sockerchockad tvååring förberedde jag mig för vad som skulle att bli dramatik långt utöver det vanliga.
Allt detta skulle följas med blocket i ena handen, datorn balanserandes på den andra och blicken någonstans mitt emellan.
Intentionen var att försöka liveblogga från matchen.
Det gick bra till en början. Sen blev det värre och värre.
Matchen blev mer och mer spännande och modemet mer och mer oberäkneligt.
"Jomenvisst. Ännu en förläning. Mer snart. Det är Endres match nu", var allt jag fick ur mig inför den spännande avslutningen.
Otroligt välformulerat om du frågar mig. Eller vad sägs om: "Hanna Sihlman räddar Endre till semi. Ifall det nu var någon som undrade alltså..." efter att det hela var avgjort. Lyrik på högsta nivå.
***
Det var just denna härliga Hanna Sihlman som var den första jag ville prata med när jag hade trängt mig ner till innerplan.
Jag möttes med en stor, svettig kram av Endremålvakten. Jag glömde bort den journalistiska objektiviteten några ögonblick och kramade tillbaka.
Det var hon värd.
***
Just efterspelet till matchen är det jag minns mest. Framför allt den alltid så analytiska Joakim Sjöstrand, som alltid efter matcherna samlar tjejerna för en snabb matchgenomgång.
Nu sa han bara: "Vi struntar i att prata i dag va?" vilket följdes av ett segervrål och en kraftfull version av den töntiga men passande låten "We are all the winners".
För det var de ju, Endre. Den 24 mars, annandag påsk, 2008.
Så jobbar vi med nyheter