Det kändes bra att missa årets elitlopp
Jag vet att det kan låta lite som när räven inte nådde rönnbären.
Att stämma in i massans hyllning av Åke Svanstedt eller att välja att vända ceremonin ryggen.
Utan att gå in på rätt eller fel så kan jag inte låta bli att leka med en tanke.
Rent hypotetiskt: Hur väl hade vi svenskar tagit emot en utländsk tränare som kommit för att starta i vårt heliga elitlopp och som haft Svanstedts ryggsäck med sig? Innehållande en månads avstängning, som trädde i kraft i går, på grund av sitt sätt att lämna fördel till annan häst i lopp samt ett åtal väckt emot sig grundat på vittnesuppgifter om hästplågeri med elektricitet.
Personligen hade jag haft svårt att hälsa denne välkommen hit. Dömd eller inte.
***
Framgångar inom travet är inget man prenumererar på. Fråga Mårten Olsson. För några år sedan hade han en märr som hette Chiquitita. Hon vann fyra lopp under en säsong vilket gjorde att Olsson hamnade i rampljuset. Sedan dess har ljuset falnat men det ser nu ut att börja flamma upp igen. I år har hästarna börjat prestera och förutom vinsten med Balmoral Park på hemmaplan har det blivit ett tredje- och ett sjättepris på Solvalla under senaste veckan. Återstår att se om relativt nye Wild and Lucky också kan börja leverera. I morgon körs han i alla fall av en kusk som visar grym form för dagen: Erik Adielsson.
***
Envisa rykten talar om en stundande amerikaflytt för Åke Svanstedt. Mitt starkaste personliga minne av den gröne kusken är just från det stora landet i väster. Eller United Bluff som en vän brukar kalla det.
Svanstedt och en dåvarande kollega från Bergsåker var på besök för att titta på unghästar och den träningscamp jag då råkade jobba på. Den ena hade ett par anskrämliga bermudashorts på sig och Åke, med sina smala kritvita ben, var iförd ett par tennisdito som såg ut att vara från tiden runt Björn Borgs första år som aktiv ungefär.
Senare på kvällen var det tävlingar på Pompano Park och en häst från stallet vann lopp. De två bleka tränarna från Sundsvall hade nog spelat några dollar, precis som vi drängar, och tyckte att vi skulle ut och fira ihop.
-Gärna, sa jag. Men först får ni åka och köpa nya kläder för inte fan går jag ut med nån som ser ut så där!
Ganska stöddigt va?
När jag tänker efter är det nog det stöddigaste jag sagt till någon.
I hela mitt liv.
Så jobbar vi med nyheter