Drömmen blev sann

Ulrika Pettersson drömde om fäktning, men det fanns ingen klubb på Gotland och hon fick nöja sig med att drömma. Roma fäktförening bildades 1996 och Ulrika började ana att det kanske fanns en chans för henne att äntligen få börja med sporten.
- Jag hörde att de ville ha ungdomar och jag tänkte att jag nog var för gammal, säger Ulrika, som då var 27 år.
Men så hade Medborgarskolan fäktning för vuxna och äntligen fick Ulrika se drömmen gå i uppfyllelse.
Redan 1998 började hon storsatsa.
- Det var Kenneth Täckenström som tyckte att jag skulle göra det, säger hon.
Ulrika tränade alla pass som gick, både för vuxna och för ungdomar. Totalt blev det 14 timmar i veckan. Från början var det mest florett och värja lite ibland.
- Då tyckte jag att florett var roligast, men det har ändrat sig lite, nu tycker jag alla vapen är roliga, säger hon.
Skillnaden mellan vapenslagen är bl a att i värja får man träffa hela kroppen plus att det kan bli dubbelträff. Florett räknas som det svåraste.
För fyra år sedan var en fäktmästare från Stockholm på ön och höll en sabelkurs och en av deltagarna var Ulrika Pettersson. För tre år sedan tävlade Ulrika med sabel i en internationell tävling i Örebro och kom femma.
Hennes andra tävling med sabel var SM i Uppsala för en tid sedan och där vann Ulrika brons. Det var dessutom det första sabel-SM för damer som någonson varit. Tjejer har inte fått tävla med sabel tidigare. Första damtävlingen var för fem-sex år sedan.
- Sabel har alltid varit kul, klubben (som numera heter Gotlands fäktklubb) har sablar men ingen annan utrustning och det är anledningen till att just ingen tränar sabel. Utrustningen är dessutom ganska dyr.
- Till senaste tävlingen lånade jag utrustning från fyra olika klubbar, säger Ulrika.
Numera tränar Ulrika sex timmar i veckan plus att hon är tränare för barn och vuxna nybörjare två timmar per vecka.
- Jag tycker om att träna själv men det är också kul att se eleverna utvecklas, säger hon.
Ulrika har några elever som kan bli riktigt bra om de fortsätter, berättar hon.
Vad krävs för att bli bra i fäktning?
- Fäktning är så komplett, man måste kunna fokusera och analysera samtidigt som man får kroppen med sig. Samtidigt som man tänker en sak måste man kunna utföra den. Det optimala är att man gör en rörelse innan man hinner tänka den.
Om två veckor tävlar Ulrika i en helt ny tävling i Stockholm, "Cup de Filliol" och sedan åker hon till Ystad för att tävla i NM i värja.
- Där kom jag på 15:e plats bland 64 deltagare förra året och det var jag nöjd med, säger hon.
Förutom fäktning är hästar Ulrikas stora intresse. Ridning är bra träning, för ryggen inte minst.
- Jag har svårt att tänka mig något annat än hästar och fäktning, säger hon.