EM gör fotbollen stor - även för mig

Det är hårt att vara idrottsintresserad men inte bry sig om fotboll.
Alla bollar vi översköljs med i media; i tv, i radio, i tidningar, stora som små. Analyser och kommentarer, spekulationer och betygsligor.
Som om fotboll vore Den Enda Idrotten, allena allsmäktig.
En gång i tiden ville även jag bli fotbollsstjärna. Tränade i GIF:s E-pojklag och spelade sjumanna-serien för grabbar i en lag vi kallade Bayern München. Vi kom sist i serien och fick bland annat storstryk av Inter som anfördes av en kille som hette Bosse Wassberg och hade mängder av anmärkningar i skolan. Fanns inte en spelare i sjumanna som vågade sätta till honom när han fick friläge.
Jag blev aldrig nån stjärna med bollen.
Blev inte ens vän med den, kom faktiskt inte ens så långt att jag, så vitt jag minns, nån endaste gång hamnade i misstänkt offsideläge.
Numera kan få saker intressera mig mindre än fotboll.
Problemet är att det är det enda det skrivs om.
* * *
n I dag startar äntligen fotbolls-EM i Portugal. Äntligen, för att nu finns det en relevans i bevakningen. EM är stort och ska med rätta uppmärksammas.
Det är allt det där andra, den maniska bevakningen av lokala, nationella och europeiska serielunkar alla dagar i veckan som svämmar över alla breddar. Som tar tio av tolv minuter i Sportnytt, som fyller sida efter sida i bladen, som är ett långfinger mot oss som gillar sport men inte bryr oss om fotboll.
Jag kommer också att ryckas med i EM-hysterin, se massor av matcher, i alla fall Sveriges.
Men EM är i min värld i första hand inte fotboll. Det är en händelse, en kollektiv happening där medias bevakning kan hänrycka en hel befolkning och få den att klä sig i gult och blått.
* * *
n Jo, jag var själv sportskribent i många år och hade alltid färdiga svar till dem som hävdade att det, precis som jag skrev nyss, "bara skrivs om fotboll". Var van vid anklagelsen från skeetskyttar och orienterare.
Men under mina många år på sportredaktionerna märkte jag också, trots den faktiska massproduktionen av fotbollsartiklar, att det märkligt nog ofta var fotbollsfolket som tyckte det skrevs för lite om fotboll.
Här på Gotland var det i regel folk i VIF Gute som tyckte de fick för litet utrymme.
När jag var reporter på Smålands-Tidningen var det det områdets topplag Myresjö IF som ansåg sig förfördelat.
* * *
n Jag sa att "nej, titta bara i dagens tidning, här har vi skytte, här en ridsportgrej och förra veckan hade vi en helsida från Lillkorpen". Trots att jag naturligtvis visste att de hade rätt. Att vi, jag, "bara" skrev om fotboll.
* * *
n Däremot älskar jag att läsa serietabeller. Att högt för mig själv uttala lagen i division VI Värend eller i Värmlandsfyran. Det är en slags poesi.
* * *
n Om du undrar så är jag mer fascinerad av att läsa om de som går spik på en gulmosse, de som slår svirrande crosspass över Jernvallens is, de som sätts under tvåminutersregeln, som får däcken bytta på sex sekunder och om de hjältar med is i skägget som käkar Swix blå till frukost.