En riktigt talande slutpunkt
Det finns ögonblick man aldrig glömmer. I går var det minst dussinet fullt i Visby ishall.
Med bara ett mål för ögonen satte kanadensaren punkt för inte bara matchen utan också för en hel säsong.
Frågan är om det kunde vara en mer talande slutpunkt.
Vinstmaskinen Visby Roma visade att man verkligen var som bäst när det gällde.
Detta efter en säsong som påbörjades med barmarksträning för exakt elva månader sedan. En säsong som har inneburit fyra träningar i veckan, två matcher, varav en borta en hel lång söndag, och ett antal smått inhumana mjölksyrepass i form av klassiska idioten i en mördande variant.
Idi Amin, heter den.
Det känns konstigt att behöva tacka en Idi Amin, men det är en talande bild av hur hårt Visby Romas spelare har pressats sedan man kom på is i augusti.
Men hela idrotts-Gotland har Visby Roma att tacka för att man efter odiskutabla 7-1 mot svårspelade Nynäshamn återigen har ett lag på division I-nivå.
För ishockeyn på Gotland har trots en professionell satsning från klubbens sida, hamnat ganska mycket i bakvattnet.
Inte minst för ungdomarna, som också viger timme efter timme åt sin sport, är det viktigt. Division I-platsen visar att det lönar sig att ha ont. I förlängningen kommer belöningen och glädjen.
Något som inte gick inte att ta miste på i lagets omklädningsrum efter matchen.
Dessförinnan hade laget åkt ärevarv. Ständigt ifrågasatta kvartsbusen Jonas Abrahamsson klättrat på plexit för att sno åt sig en GT-löpsedel.
Till skillnad mot efter tidigare matcher var stanken av svett ersatt av champagne i omklädningsrummet. Och av stanken från en sunkig cigarr som Mats Einarsson hade tänt innan förstamålsskytten Johan Lindström tände sin.
Mitt i allt dök en leende André Lundholm upp. Givetvis dyngsur. Sannolikt inte enbart efter att duschats med kläderna på.
Det finns så mycket mer att förmedla.
Som assisterande tränare Mattias Cederlund sade: "Det här var finalen på vår nivå. Det är lite som game seven i Stanley Cup."
Grattis!
Så jobbar vi med nyheter