En tragisk bild av Gotland
Förrän i veckan som gick.
Då offentliggjordes gästlistan till landshövdingens mingel. Av tradition sommar-Gotlands hetaste vem är vem-lista.
Och, nej, jag står inte med. Namn på sportreportrar glöder nog inte på skrivborden när Marianne Samuelsson och Eva Nypelius sållar agnarna från vetet.
Inte det minsta förvånande, och jag är inte ens i närheten av Tony Rickardssons besvikelse i Robert Gustafssons imitation:
"Nää! Jag är inte bitter!"
Varför skulle jag vara det? Jag vet inte ens kvalgränsen.
***
Men många andra finns med. De flesta vet jag faktiskt inte ens vilka de är - eller vad de ska vara med och mingla för. Men Babben är förstås självskriven. Liksom han som bygger svindyra kojor i Rute och han som lägger trädäck på Norderstrand och har svängdörrar på "stadsarken". Förstås (men är han verkligen så mycket polare med Samuelsson?).
Sedan har jag några gamla polare med också. Kul för er, ha det så kul! Tänk på mig när ni mumsar snittar.
"Bitter? Nä, inte jag inte!"
***
Nu är tidningen ändå representerad. Av redaktionschefen och våra två politiska redaktörer. Av den anledningen har jag i alla fall fått hålla i den formella inbjudan. Bara som ett lån, en stund, men ändå!
I år ska gästerna sitta av en stund på "kongressen" till temat "Bilden av Gotland".
Även om jag är läskunnig måste jag fråga mig: vilken bild då?
Jo, den där magiska, som någon kvicktänkt visionär har kläckt ur sig under stora våndor.
Man undrar vad Felix Herngren kan bistå med i det sammanhanget?
Men när strecket ska dras mellan en sportreporter och en sommarboende tv-kändis behöver man inte vara Nobelpristagare för att fatta vem som hamnar under.
Sedan är väl knappast den här krönikan inkörsporten till gästlistan nästa år heller.
***
Bitter? Nej, inte det minsta. Jag kan dessutom vara en riktigt tråkig minglare.
Men det finns andra som kan vara bittra. Med fog.
Företrädare för idrotten lyser så gott som uteslutande med sin frånvaro. Bara GI:s kanslichef står med.
Var går kvalgränsen för alla inom idrotten? Alla spelare och ungdomar, tränare, ledare och ideella föräldrar som år efter år sätter av frivillig tid på idrottsön Gotland. De som sitter av vintertid på färjor efter ännu en helg med bortamatch. Alla de som viker sin fritid till att ta emot gästande lag? Funktionärerna?
Var är de? Varför står inte de med? Är ryggdunkarkalaset dem inte värdiga. Är idrottsfolk inte viktiga för Bilden av Gotland?
***
Magiskt?
Tragiskt.
Så jobbar vi med nyheter