I fokus efter sin första riktiga match i Endretröjan.
Tre års skadehelvete.
Men Ebba Bognesands största utmaning har inte varit det fysiska tillstånd, utan det mentala.
Under ett års tid har hon brottats med psykisk ohälsa. Ett år som först och främst handlat om att överleva och ta en dag i taget.
Hon värvades till Endre IF sommaren 2020. Ebba hade precis avslutat sina studier på gymnasiet och stått för en lovande säsong i plantskolan RIG Umeå (allsvenskan).
Äventyret på Gotland kunde inte börjat sämre. Redan i en turnering på försäsongen drog hon av ett korsband och missade sedan resten av säsongen. Tanken var att han skulle vara tillbaka till slutspelet i våras, men i stället åkte hon på ytterligare ett bakslag och tvingades till en ny operation.
Extra tufft för någon som dragit av korsbandet i det andra knäet för tre år sedan och bara spelade sex matcher för RIG Umeå säsongen 18/19.
Efter operationen förra hösten återvände Ebba Bognesand till sin hemstad Gävle. Första tiden rullade på, men för drygt ett år sedan började hon må allt sämre. Extra tydligt blev det efter att förra säsongen tagit slut i april. Hon hade hängt med Endre under några matcher i slutspelet, men tillbringade fortsatt den största tiden i Gävle.
– Det blev mer påtagligt när säsongen var slut och jag hann landa i det, det var som att allt bara sköljde över mig på något sätt. Först visste jag inte var det var mer än att jag började må väldigt dåligt. Det var mycket som hände under en kort tid i början av förra året och som förmodligen är anledningen till varför allt startade. En stor del är nog korsbandsskadan och att det blev dubbla operationer. Mycket gick emot mig gång på gång och tillslut orkar inte huvudet, säger Ebba Bognesand.
Även om den andra knäoperationen inte var lika omfattande krävdes en ny tid med rehabträning. När det var som värst orkade Ebba inte ta hand om den fysiska biten.
– Det bröt ner mig så pass mycket både psykiskt och fysiskt.
Vardagen fylldes med ångest och panikattacker. Någon som hon dras med ännu i dag, även om det blivit bättre.
– Kort och gott känns det väl i stort sett som jag ska dö när en sådan inträffar. Det känns som att hela kroppen stänger av. Jag har fått verktyg nu som hjälper när en sådan inträffar och blir inte lika långvariga som förut.
Kan du berätta hur det kändes och hur du mådde när du inte ens visste om du kunde ta dig ur sängen?
– Det är en känsla som inte går att beskriva. Jag tror det är svårt att förstå om man inte varit där eller haft någon i sin omgivning som varit där.
För en vecka sedan var Ebba Bognesand tillbaka på innebandyplanen och gjorde sin riktiga debut i den gula Endretröjan. Dagen efter 5–4-segern mot Jönköping skrev och berättade hon om sin psykiska ohälsa i sociala medier. För i allt mörker har hon samlat på sig erfarenhet.
– Det har väl givit mig en ny syn på livet i det stora hela. Att jag inte kan ta saker för givet längre och att det inte hjälper hur stor talang man har, för mår man inte bra så spelar det ändå ingen roll. Hälsan går före och är nyckeln till allt. Sedan i och med att jag varit med om detta kan jag även dela med mig av det i syfte och hopp att hjälpa andra som är i liknande situation.
Hur hittade du dig själv igen?
– Det är något jag fortfarande jobbar på såklart, processen är lång men jag har absolut kommit en bit på vägen. Både mediciner och behandlingar har varit till stor hjälp. Men en väldigt stor del till att jag börjat känna glädje igen var faktiskt när jag skaffade Allan, min hund och nya livskamrat. Hur klyschigt det än låter så har han kommit in i mitt liv och tagit mig med storm. Han är fantastisk!
Mamma Victoria och pappa Uffe har också varit ett stort stöd för henne, liksom bästa vännen Wilma. Alla var på plats i Ica Maxi arena för att följa återkomsten.
– Stödet från familjen och Wilma har varit väldigt viktig för mig eftersom det är dem jag alltid har och vänder till mig om det är något. De har också sett på nära håll hur psykisk ohälsa kan göra med en person och har automatiskt mer förståelse och kan då hjälpa mig på ett annat sätt. När jag inte orkade kämpa mer kämpade de för mig och det är något jag aldrig kommer kunna tacka tillräckligt för. Tre personer som betyder allt för mig.
Ebba Bognesand.
Inför varje säsong brukar Endres nyförvärv få en värdfamilj i samband med flytten. Det har också varit till stor hjälp för Ebba Bognesand.
– Där lyckades det bli en väldigt bra matchning med Anna Wickström och Michael Dahlström och deras familj. I höstas när det var dags att flytta tillbaka till Visby så öppnade dom upp sitt hem för mig, jag bodde där under några veckor tills det kändes okej att flytta till en egen lägenhet. De är min trygga punkt här och jag vänder mig till dem om och när det är något. Dottern i min värdfamilj Emy har blivit som min syster och vi umgås väldigt mycket. Hon har varit och är väldigt viktig för mig och jag är extremt tacksam över att ha lärt känna och blivit en del av deras familj.
Hon har även fått professionell hjälp.
– Jag har fått hjälp av ett psykologteam i Gävle, samt haft en väldigt bra läkare som ordinerat med medicin och olika behandlingar. Har även en väldigt bra kbt-terapeut (kognitiv beteendeterapi) och haft väldigt bra sjukgymnaster. Först i Stockholm och Gävle och nu även en väldigt bra här i Visby som ser både mitt fysiska tillstånd men också mitt mentala.
Depression och mörka tankar finns där än i dag.
– Depressionen har varit mer hanterbar för min del men jag känner mig väldigt orkeslös, nedstämd och ledsen i perioder. Tankarna är mina värsta fiender i och med att min hjärna inte kan skilja på en rädsla som bygger på tankar och ett verkligt hot. Min kropps reaktion blir densamma om jag går in på affären eller om jag skulle bli jagad av ett lejon. Jag tror att det absolut värsta tänkbara ska hända i allt jag gör och tänk dig och ha en sån känsla i kroppen hela tiden, det knäcker en.
Vad har du för tips till andra som hamnar i liknande situationer?
– Att våga ta professionell hjälp så snabbt som möjligt. Ta stöd från familj, vänner och låt det ta sin tid, men kom ihåg att det blir bättre och att livet är värt att leva i slutändan.
Hur stolt är du att du lyckats ta dig tillbaka?
– Jag är stolt och extremt tacksam över att jag bestämde mig för att ta mig igenom detta och att jag valde livet. Och extremt tacksam över att mamma och pappa aldrig gav upp och gör allt för att jag ska må bättre hela tiden.
Det var bestämt på förhand att Ebba Bognesand skulle spela en period i debuten och även i matchen två dagar senare mot Lund. Planen är att hon ska matchas in i lagom takt och skulle få ännu mer speltid kommande helg. På grund av coronafall i Endretruppen har matcherna mot Malmö och Karlstads skjutits på framtiden.