Färjan ger en känsla av lycka
Sen ska jag inte gå in allt för mycket hur man lyckas pussla ihop ett sportschema med jobb två av tre helger året runt med ett spelschema för volleybollens division 1.
Det krävs en förstående chef, ett antal semesterdagar och lite tur med schemaläggningen helt enkelt.
Men så står man till ändå där.
Bortamatch, klockan är på tok för få minuter över sex för att det egentligen ska vara läge för att gå upp.
Dörren slår igen bakom en och man inser att det är kallt, det är så förbannat kallt. Mössan dras ner över huvudet och det är bara att börja gå.
Det är match, det är match på bortaplan.
***
nDet finns inte en gotlänning, och då menar jag inte en endaste någonsin sen de första trevande grottmänniskorna, som inte har en relation till vattnet och hur man således ska ta sig över det.
Självklart finns det många aspekter på färjetrafiken, priser, tider, uppenbarligen hur maten smakar, men jag lämnar det till dem som orkar engagera sig.
Jag tänker mer på fenomenet färjan. Gotlandsfärjan, som kanske borde heta fastlandsfärjan, men det är en annan krönika.
Det finns så många känslor.
Inte för att man är någon van sjömänniska bara för att man råkar komma från Gotland, men den där båten blir ändå en livlina och något som det ligger så mycket känslor i.
***
Det var båten man tog när man flyttade från ön första gången, när man flyttade hem, båten som har tagit med sig vänner från ön, vänner som har kommit hit.
Ständigt denna färja som sakta smeker sig in i hamnen.
Jag tror inte ens det rör sig om hatkärlek. Det är nog bara kärlek.
Framför allt att gå ut på färjan precis när man går in i hamninloppet i Visby hamn, se staden ligga framför sig, trött eller pigg spelar ingen roll.
Det är det enda, och då menar jag verkligen det enda, som jag kan sakna från nattliga turerna med de gamla färjorna.
Att ha sovit jäkligt illa i fyra, fem timmar, ta sig upp på däck och se Visby vakna en måndagsmorgon.
Det ger nästan en känsla av stolthet att veta att det här är min stad som ligger här, mitt Visby.
Det är häftigt.
Har man sen vunnit gör det inte saken sämre.
Det ger en känsla av lycka.
Och då kan nästan maten smaka hur som helst.
Jag är glad ändå.
Så jobbar vi med nyheter