Glöm inte bort verkligheten
LÖRDAGSKRÖNIKAN En kväll i maj, en torsdagskväll på GT-sporten. Medarbetare Per står och redigerar in jobbet om Linnea Appelqvist...
***
Eftersom vi på GT-sporten har följt Visby Ladies ansträngningar med kommande trupp tycker jag, och medarbetare Per, att Mr.Ladies själv de senaste 14 säsongerna blir det väl, tränaren Anders "Leo" Pettersson, skulle ha något att säga.
Så jag ringer. Som vanligt svarar "Leo"lugnt med sin barytonstämda tembre.
"Får jag störa med några frågor en stund?" frågar jag informativt.
"Jodå", säger Ladies-tränaren. "Men jag har precis satt mig att äta. Kan du ringa om en kvart?"
***
Ibland glömmer man det där. Glömmer kvarten. Glömmer att även baskettränare efter en heldag på sitt ordinarie arbete och ett planeringsmöte på klubbkansli om kommande basketaktiviteter, vill tugga ur innan han svarar på frågor en torsdagskväll - off-season.
Just det får man inte göra, man får inte glömma bort att verkligheten faktiskt finns där. Men det är lätt hänt. Tack för påminnelsen!
***
Verkligheten, ja. Finns den? Det finns i alla fall alldeles för många stollar som anser sig ha rätt att avgöra de verkliga förhållandena. De med monopol på rätta uppfattningar om sakernas tillstånd. Ja, just det, den där antingen eller-klubben. Svart eller vitt-gänget.
När det gäller Visby Ladies har jag noterat, sedan rätt länge faktiskt, och långt ifrån bara när det gäller Ladies, att folk vet väldigt mycket om rätt eller fel. Eller om tillståndet på idrotts-Gotland.
Imponerande. Det måste jag säga.
Men det finns väl grader även i helvetet och nyanser i himlen?
***
När spelare lämnar en klubb i det som ser ut som rena strömhoppen kan man reagera starkt. Det får man.
Men är klubben dålig på grund av det? Vilket är spelarnas eget ansvar? Ställer de för höga krav? En fråga som biter sig fast alltmer när man dagligen följer idrotten på Gotland är å andra sidan om klubbarna i sin tur har för höga krav på spelarna.
Man glömmer lätt att man har spelare som viker kanske 20 timmar i veckan under kanske tio av årets tolv månader åt klubben. Man bjuder på de kanske bästa åren av sitt liv.
Det finns verklighet att ta ställning till också. Något för publiken att fundera på också.
***
Vad gör man åt det? Inte en aning.
Man kan i alla fall ställa frågor, men framför allt lyssna på den som svarar.
Eller göra som Leo:
- "Får jag se klart på mina amerikanska dvd med basketspelare nu?"
Så jobbar vi med nyheter