Nova Högberg är an av tjejerna som får åka till JEM i grekiska Aten.
Bottenskraparna har blivit en föregångare inom svensk undervattensrugby.
Detta tack vare idogt arbete från eldsjälar och en vilja att satsa på ungdomar.
Det har sedan en tid tillbaka betalat sig dels genom att klubben vann JSM tidigare i år och att man kontinuerligt fostrar juniorlandslagsspelare.
Till helgens JEM i Aten domineras de svenska juniorlandslagen av gotländska produkter.
– Mina föräldrar träffades genom sporten och redan som liten kände jag att jag ville vara med och träna, men mamma kände väl: "nja, du kommer att bli mos om du hoppar i vattnet med de här gubbarna". Istället grundade vi ett juniorlag, säger Albin Berg som är en av de som fått en JEM-biljett.
Nio (fem tjejer och fyra killar) av totalt 28 spelare kommer från Bottenskraparna. Dessutom är A-landslagsspelaren Elin Hoas förbundskapten för damerna och föreningens ordförande Lisa Berg finns med, men nu i rollen som ordförande i svenska undervattensrugbykommittén.
En av spelarna är Meja Lundin som också får äran att vara lagkapten. Hon gör sitt andra internationella mästerskap (NM i fjol).
– Jättekul att få det förtroendet. Jag tycker om att skapa en gemenskap mellan människor, ta hand om att alla och få alla att trivas i gruppen. Därför känns det kul att få den rollen och jag har märkt här i klubben att det uppskattas. Det ska vara positivitet, pepp, alla ska vara glada, inget negativt utan alla ska känna sig inkluderade och sedda i vattnet, säger hon.
Övriga som åker till Aten är Elias Swerdhjalt, Leo Undsén, Noa Undsén, Elvira Bendelin Agehed, Elvira Klingvall, Nova Högberg och Signe Nilsson.
– Man kan aldrig gå in i något utan att tänka att man ska vinna, men det är tre andra som är tuffa att ro på. Du ska aldrig säga aldrig och det är en otrolig fördel att gå in som underdog, säger förbundskapten Elin Hoas som ser Turkiet, Norge och Tyskland som de tuffaste motstånden.
För föreningen Bottenskraparna som närmar sig 50 år i sporten (2026) är förstås landslagsuttagningarna en fjäder i hatten och visar tydligt att klubbens mod gett resultat.
Nu börjar också damsatsningen leverera. I dag finns fem renodlade damlag i Sverige och alla utom Bottenskraparna är kombinationer av spelare från olika klubbar.
Elin Hoas var med och drog igång damlaget som initialt spelade tillsammans med Isbjörnarna (Umeå), men sedan 2023-2024 står på egna ben.
– Vi förlorade alla matcher första säsongen, men jag har aldrig varit så glad över att förlora. Den här satsningen gjorde att flera av våra unga spelare togs ut till NM och det har utvecklat dom enormt, säger Elin Hoas.
I förra omgången av damserien kom också första segern, vilket var en milstolpe för klubben.
Planen är nu att växla upp ytterligare och föreningen har också beviljats pengar ur fonden "Arvet" som stöttar damidrott på Gotland för att kunna utbilda sig ytterligare, resa på läger och cuper.
Bottenskraparna, UV-rugby, undervattensrugby
Att Bottenskraparna som är en liten förening inom idrottsrörelsen, men banbrytande inom sin idrott drivs av en enorm sammanhållning går inte att ta miste på.
– Det är så många timmar man spenderar i det här badhuset och därför betyder klubben brutalt mycket. Men det är också många timmar utanför som man hänger med de här galna människorna. På båten och när man arbetar för att samla in pengar. Men det är så fantastiskt kul att det är värt det, säger Albin Berg.
Vad är det bästa med UV-rugby?
– Det är en väldigt unik sport på många olika sätt. Det är tredimensionellt spel och det är fysiskt, men inte särskilt farlig. Det handlar om kondition, styrka och snabbhet och man behöver inte se ut på ett visst sätt för att bli bra utan alla olika kroppstyper, människor och mentaliteter kompletterar varandra. Det tycker jag är fantastiskt och det har fått mig att fastna, säger Albin Berg.
Elin Hoas och Meja Lundin lyfter fram en annan del av sporten:
– För mig är den stora grejen att se vart gränsen går och förflytta den. Du utmanar dig själv både fysiskt och mentalt hela tiden och det är häftigt, säger Elin Hoas.
– Jag har testat flera andra sporter, men kände inte att jag blev sedd på samma sätt som här. Oftast var det mest fokus på de som var bäst och då tröttnar man till slut, säger Meja Lundin.