Hans väntan är över
Det föga smickrande epitetet har varit som klistrat i pannan på Hablingbos Ola Nilsson.Men i Nynäshamn i går bröts "förbannelsen". 35-åringen vann herrarnas centimeter på SM och gjorde det dubbelt när Hablingbo även tog lagguldet.
VARPA: Mannen som aldrig vinner.
När det vid lunchtid stod klart att Ola Nilssons resultat på 230 centimeter skulle räcka till seger blev Hablingbokastaren rörd till tårar.
Han hade väntat så länge.
Han hade förlorat så många gånger.
Han hade i så många år varit så nära.
Det har blivit en form av spärr. Jag har försökt jobba mycket mentalt och tänkt mycket på det, säger Ola Nilsson.
Inför Nynäshamnsveckan hade Ola två silver och sex brons i SM-sammanhang på meritlistan.
När han i den individuella kulan i måndags förlorade kvartsfinalen mot Leif "Loket" Olsson, efter att ha lett med 95 i tredje kulan, började snacket gå igen:
Ola Nilsson kan inte vinna. Han är alltid sämst när det gäller.
<span class='mr'>Tyngsta varpan bäst</span>
Även i partävlingen med Lotta Lindby blev det ett liknande scenario. Förlust i semifinal, mot Baras Lithberg/Gustavsson, i tisdags och då var bronset, hans sjunde i SM, på onsdagen en klen tröst.
Det gav också nya funderingar hos Nilsson, som har med sig familjen med sambo och son i Nynäshamn.
Ja, jag var jätteladdad inför centimetertävlingen. Nu skulle det bara gå bra, berättar han.
På torsdagsmorgonen hade Kvarnängens IP torkat upp lite efter allt regn och det gjorde att det var svårare att få fäste med varporna i backen. Det krävdes kastning med högre båge.
Ola Nilsson valde sin tyngsta varpa, en på 3,8 kilo, och inledde med 84 centimeter på första kulan.
Bra att det gick lite sämre i början. Då släppte pressen när jag tänkte att det ändå kommer att gå dåligt, kommenterar han.
Nilsson blev allt bättre och 77 plus 69 gav totalt 230 cm på 36 kast. Bättre har han aldrig gjort på ett SM.
Men när jag vann DM 1997 kastade jag 198, berättar han.
<span class='mr'>Värdig vinnare</span>
Många ville trycka Ola Nilssons hand på varpafältet. Det var ständiga gratulationer och det ringde ideligen i Hablingbokillens mobiltelefon.
Det märktes att många tyckte att han var värd guldet. Det var lön för mödan efter många års slit.
Nilsson gick omkring med glansiga ögon och tog emot hyllningarna.
Jag ägnar så mycket tid åt varpan. Jag sitter i klubbens styrelse, jag gjuter varpor, är ungdomsledare och kastar själv. Om jag inte vunnit ett SM-guld i år hade jag nog slutat, erkänner han.
Hablingbokastaren ville tacka Bunges Anders Johansson som han kastade centimeter ihop med, liksom Baras Lars Ohlander och Nynäshamns Göran Augustsson.
Jag är jättenöjd att jag lyckades hålla ihop det hela vägen, säger Ola som tog Hablingbos lagguld ihop med Berne Appelqvist (447 cm) och Olof Lithberg (420).
<span class='mr'>Gustavsson knep silvret</span>
I herrarnas lagcentimeter kom Västra Frölunda tvåa och Banda VK (Sven-Ove Gillerfors, Hans-Evert Gustavsson och Torsten Olofsson) trea.
Bandas Hans-Evert Gustavsson var en skräll även individuellt och tog SM-silvret med 290 cm.
Trea kom Västkustens Daniel Löfqvist.
Baras kastare hade en sämre dag i centimeter.
Regerande svenske mästare i grenen, Stefan Lithberg, kom sexa med 332, och kungen från individuella kulan på onsdagen, Martin Hansson, kastade bara 447.
Kroppen var inte med och jag kastade bara med armen, förklarar Martin Hansson som fick nöjet att bli svensk mästare i varpa redan på 70-talet.
Nu finns även Ola Nilsson i den skaran av SM-guldmedaljörer.
Äntligen.
Så jobbar vi med nyheter