"Har alltid gillat själva lärandet"

Hon är 18 år och går bildestetiska programmet, tredje året, på Säveskolans idrottsledargymnasium.
Hon är också ledare sedan fyra, fem år för ett tjejlag i fotboll i Klintehamns IK, hon sitter i styrelsen för Gotlands fotbollförbund och hon ingår i förbundets utbildningskommitté där hon bland annat är projektledare för Kom igen-projektet, som syftar till att behålla unga inom sporten även då de slutar elitsatsa.
Hon är nu utsedd till Månadens ledare och har därmed chans att äras med titeln Årets ledare 2008, utmärkelsen som kommer att delas ut av Gotlands idrottsförbund och Gotlands Tidningar om knappt ett år.
- Jag har alltid gillat det, själva lärandet, säger Claudia Niklasson med glödande entusiasm när GT-sporten träffar henne i Sävehallen.

En utmaning
Vid sidan av allt som rör skolan så är det träningarna med F98-94-laget i KIK och rollen som ledamot i Gotlands fotbollförbunds styrelse som tar upp det mesta av tiden. Även om det just nu fortfarande är vinteruppehåll för det tjejlag hon annars tränar.
- Jag räknar ju med att hålla på i många år till, så jag kanske behöver de där uppehållen, skrattar hon.
Vad är det då som driver denna unga estet, vad är det som lockar med idrottsledarskapet?
- Att se hur tjejerna lyckas, att se dem utvecklas, att få dem att göra på ett visst sätt i en viss övning... det är en utmaning i att komma på hur man bäst ska ta hand om olika situationer, säger hon och får närmast något drömskt i blicken.

"Wow!"
Claudia Niklasson spelade själv fotboll när hon var yngre, men krånglande knän bidrog till beslutet att lägga av som spelare - men fortsätta som ledare.
- Det blir ju ett sätt att stanna kvar inom idrotten även om man själv inte längre är aktiv spelare. Att vara tränare eller ledare för ett lag är ju det närmaste man kan komma själva spelet om man inte spelar själv, att vara med på planen och känna gräset under dobbarna... Men jag tycker också att det är riktigt kul med styrelsearbetet. När jag fick frågan från förbundet för ett år sedan tänkte jag 'wow, vilken chans', minns Claudia och menar att det bästa är om det på alla ledarpositioner finns både killar och tjejer, både gamla och unga, i en bra mix - men att fler borde testa på ledarskapet, och att klubbar helt enkelt borde våga fråga fler.
- Jag gillar ledarskapet, och så länge jag känner att jag fortfarande har något att lära av att vara ledare så tänker jag fortsätta, berättar 18-åringen, som tar studenten i vår och som då tänker söka till högskolan - i Umeå.
- De har en väldigt bra bildlärarutbildning där... plus att där finns ju faktiskt också ett av världens bästa fotbollslag!

"Har alltid gillat själva lärandet"

ALLMÄNT: Hon ser sig inte som en sifferbitare. Men en inbiten ledare kan man vara ändå.Claudia Niklasson är ett lysande exempel på detta. - Jag ser inte att jag skulle kunna sluta helt, säger 18-åringen med ett leende.