I Lillkorpen är alla vinnare

Det vimlade av barn, ungdomar, nervösa föräldrar samt far- och morföräldrar i området runt VOK-stugan i lördags. Alla kunde glädjas åt att morgonens regnoväder drog bort lagom till första start och solen sken i kapp med alla glada barn som sprang i mål efter väl förrättat värv i skogen.
De flesta springer Lillkorpen för att det är så kul att springa tillsammans med kompisar, men det finns också de som älskar att vinna och gör allt för att komma först.
I årskurs 1 och 2 utses ingen segrare. Där är alla vinnare bara de genomfört loppet och alla får pris. I de äldre klasserna utses vinnare, men även här förtjänar alla som sprungit i mål att kallas vinnare.

Alla får pris
Alla som springer i mål får diplom och "medalj" och det är något som speciellt de yngsta sätter stort värde på.
Ett av alla lag som sprang i mål tidigt på förmiddagen var "Eldbarnen" från Montessoriskolan. De kom in på en vakant plats och förklarar det med att de blev sugna lite sent.
- Jag var sugen, men Isak fick en lillasyster för tio dagar sen därför kom vi på lite sent att anmäla oss, säger Ejvind Andersson.
I laget sprang Isak Westergaard, Ejvind Andersson och Alma Weiser.

Nervösa pappor
Eldbarnen hade två nervösa pappor, Erik pappa till Isak och Wolfgam pappa till Alma, som stod vid målet och väntade på att barnen skulle dyka upp.
- Hela området är en stor orienteringstävling, säger Wolfgam.
Grabbarna går i ettan och sprang 1,7 kilometer. Var det jobbigt?
- Jo, jag tyckte det var jobbigt att springa, säger Alma.
Grabbarna var lyckliga över sin första medalj.
- Fast jag har fått medalj förut, har varit med i innebandycupen och spelat fotboll, säger Ejvind.
Han berättar att han också fått diplom tidigare genom Krullis cup och simskola.
Vem kom på namnet till laget?
- Det gjorde jag, säger Isak.
Laget Bullarna kom från Alléskolan klass 3. Bullarna bestod av Lisa Zetterström, Ida Friberg och Elsa Ericsson. De har varit med förut och visste precis hur det går till att springa Lillkorpen.

Sprang fel
Är det kul?
- Jo, det är jättekul, men det var svårt. Vi sprang fel en gång. Vi skulle till 47:an men sprang fel väg och fick springa tillbaka för vi kom på det själva, säger tjejerna.
Nu var det förstås ingen som behövde springa vilse. Det fanns funktionärer vid varje kontroll och de såg till att alla kom rätt och lyckligt till mål.