Eller två innebandylag som möts där det ena har en målbur som är en tredjedel större än den andra, en liten speciallösning bara för dem.
Ingen av oss skulle direkt acceptera de förutsättningar, eller hur? Är det någonting som får blodet att pumpa så är det orättvisa, inte minst inom sport.
Ändå så tvingas gotländska lag ständiga tävla mot sina fastländska motståndare på orimliga förutsättningar.
Visby Roma lägger 250 000 på domare varje säsong. Det är massvis med tusenlappar fler än någon annan i hela division 1-systemet och troligtvis mer än lagen i allsvenskan.
Varför? För att hockeyn i division 1 inte har en gemensam domarpool. Visby Roma får alltså betala alla kostnader för att flyga hit och bo över domarna. På samma sätt som ett lag i Mälardalen kanske betalar milersättning och en fika efter match.
I damernas Superliga i innebandy har man domarpool, men inte någon reseutjämning.
Det byter i klartext att Endre får betala alla resor själva. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men kom då ihåg att i dessa resor inkluderas de övernattningar som Endre tvingas till på grund av att man inte själva kan välja när man vill åka hem. Man är utlämnad till färjornas turlista.
Endre har tolv bortamatcher i år (Dalen borta är hemma om ni minns), säg att Endre tvingas till, godtydligt räknat, 10 extra övernattningar som andra lag slipper tack vare att E4 och E20 inte bara går att köra på två gånger på dag.
Det är en merkostnad på nästan 100 000 kronor. Bara sådär. Bara för att de kommer från Gotland.
Reseutjämning har diskuterats inom innebandyn, men inte klubbats igenom.
Klart att de andra lagen inte nödvändigtvis vill lägga sina pengar för att vissa lag, som Endre, Iksu och Dalen ska få billigare resor.
Solidaritet i all ära, så länge det inte drabbar min kassa.
***
Jag vet allt om att resa till bortamatcher, jag har gjort det i 20 år med Team Gotland Volleyboll till ungdoms-SM, junior-SM, division 1, allsvenskan och Superettan.
I know Gotlandsbåten om man säger så. Jag vet hur det är att slå igen dörren bakom sig klockan 06.23 för att komma tillbaka 23.47. Allt för att spela tre set i Södertälje.
Det har sin charm, men så är man också uppväxt med.
För ett par år sedan fick vi ett samtal från ett lag i Dalarna som vi skulle möta.
De vill prompt flytta matchen på Gotland. "Annars är vi ju tvungna att gå upp klockan sex på morgonen."
Inte ett argument som biter på en gotlänning är jag rädd.