På innebandyplanen är Anna Jakobsson som bäst när hon ilsknar till och får något mörkt i blicken. Den här onsdagsförmiddagen är blicken allt annat än mörk när hon leker med barnen Abbe, 3,5 år, och Tone, drygt 1,5 år, ute på gården. Onsdagar innebär föräldraledighet från jobbet och extra mycket kvalitetstid med barnen. Ett beslut fattat med innebandyn i åtanke, att det under säsong blir en del bortaresor som innebär tid borta från barnen.
– Det här är perfekt, då är jag med barnen fullt ut. Just att det är onsdagen också, så att man delar upp veckan lite, säger Anna Jakobsson samtidigt som hon tar på sig framspelarrollen och levererar varsin dricka till Abbe och Tone.
Hur trivs du i mammarollen?
– Väldigt bra. Sedan är det inte så mammigt och pappigt hos oss, Jag och Oskar är föräldrar och delar på ansvaret rakt av, och det tycker jag är en superbra kombo. Därför vill jag inte säga att jag älskar att vara mamma, jag älskar att vara förälder.
När du 2016 valde att sluta och kort därefter blev gravid, hade du någon tanke då på att det skulle kunna bli comeback längre fram?
– Nej... Nej, det fanns det inte. Jag visste ju ingenting då om att ha barn, föda barn eller vara gravid. Så att då tänka på att jag kanske skulle komma tillbaka några år senare, det gjorde jag inte.
I början av året ställde ett skadedrabbat Endre frågan till måldrottningen om hur hon ställde sig till en comeback.
– Jag hade absolut inte propsat på att ta en plats, men när det fanns ett behov för Endre att få in en spelare och jag fick frågan så kände jag att jag kunde tillföra något. Jag har verkligen saknat att tävla, det gjorde att jag bestämde mig för köra igen.
Hon hann då spela två matcher innan coronapandemin satte stopp för säsongen. Nu kommer hon rustad med en ordentlig försäsong i ryggen.
Med sina 34 år är Anna med marginal äldst i laget, men någon roll som "lagmamma" är det inte tal om enligt henne.
– Det är nog många som tror att jag är lagmamman, men nej. Det har jag aldrig varit och kommer nog aldrig att bli.
I och med familjesituationen med barn beskriver Anna hur innebandytiden numer är mer kvalitativ. När det är innebandy på schemat kör hon för fullt, men vid sidan av planen upptar inte innebandyn lika mycket av hennes uppmärksamhet som tidigare.
– Tidigare kunde en hel kväll kretsa kring ett träningspass och man drog sig för att göra annat, så är det definitivt inte nu. Jag gör mitt bästa när jag är där och nyttjar tiden till annat när jag inte är där.
Annas onsdagar börjar långt innan kvalitetstiden med barnen. Redan 06.30 är hon igång på morgonträning med fokus på skott med några till i laget. Oftast finns Thea Ekholt med mellan stolparna.
– Det är jättekul att en ha en målvakt med, träningen blir mer kvalitativ då.
Att gnugga avslut tidiga morgnar har hon gjort i många år.
– Ja, Liisa Kokkonen och jag var flitiga med det på Södervärnstiden. Ofta var även Corin Rüttermann och Karen Farnes med också.
– Jag har ju rollen som avslutare, så de här träningarna där jag kan träna specifikt på det är toppen för mig. Jag har kunnat översätta det till att när jag gör mål på match så är det effekten av de tidiga skotträningarna.
Man kan prata avslutningar och målskytte i all evighet med måldrottningen, men en aspekt värd att ta upp i sammanhanget är hur hon anpassar avslutsträningen beroende vilka hon spelar med.
– Man kommer i olika avslutslägen beroende vilka man spelar med, och då nöter jag på de lägen som känns mest aktuella.
I skrivande stund ser Anna ut att inleda säsongen i en formation med Terese Ahlqvist och Isabella Ström.
– Så tror jag att det blir och det har funkat bra. Sedan tror jag att det kommer missas fler matcher på grund av sjukdom den här säsongen på grund av coronarestriktioner, så man måste kunna spela med vem som helst i laget.
Hur bra står sig årets upplaga jämfört med tidigare Endrelag?
– Vi har många spelare som är väldigt duktiga, många som kan göra mål och många som är väldigt tekniska. Vi har en förmåga att kunna formera laget på flera olika sätt, tidigare har det kanske varit mer att vi varit duktiga på en grej och kört på det fullt ut.
Ett mer dynamiskt lag med fler spelsätt i verktygslådan nu alltså?
– Ja. Det är fler tekniskt duktiga spelare så om vi vill byta spelsätt under en match så klarar vi av det. Det är rätt coolt att inte behöva anpassa spelsättet efter spelarna, det måste ju vara en tränardröm att ha det så, säger hon med ett skratt.
Hennes drivkraft är inte att komma tillbaka och spela på högsta nivå, utan drivkraften är att ge sig själv ytterligare chanser till att vinna det SM-guld som saknas henne i en annars strålande karriär.
– Precis så är det. Att exempelvis bevisa att man kan komma tillbaka från graviditet, det kan man ju göra på något annat sätt. Jag vill vinna SM-guld och kommer göra mitt yttersta för att det ska bli så. Sedan får man se hur jag bäst kan bidra till det.
Känns det här som en bonuschans?
– Ja. När jag slutade hade jag ingen tanke på att komma tillbaka senare.
Avsaknaden av det där SM-guldet är alltjämt en tagg i sidan på måldrottningen, och de gnagande tankarna på SM-guldet har aldrig avtagit.
– Nej, det har gnagt hela tiden. När jag var gravid med Abbe så var jag ute och föreläste en del och vid ett tillfälle pratade jag för några orienterare. Jag brukar inte vara så kaxig, men den här gången hade jag peppat mig själv till att rada upp mina meriter. Då fick jag nästan direkt en fråga från en liten tjej om jag inte hade något SM-guld. Det var en kniv rakt in i hjärtat.
Har ni god möjlighet att vinna SM-guld 2021?
– Ja.
Bättre möjlighet än något tidigare år?
– Utifrån vad jag vet om motståndarna, så ja. Vi har alla möjligheter. Med det sagt så finns ett par lag som man ännu inte vet hur de står sig och vad de har för trupper, tidigare Iksu framför allt.
Vad krävs för att ni ska bryta kvartsfinalsbarriären, att vara bäst när det verkligen gäller?
– Jag tror absolut att det måste finnas flera formationer som producerar framåt, att man inte bara förlitar sig på en. I de vinnande lagen så är det olika spelare som kliver fram, och det behövs när det är så tätt matchande. Den spridningen i produktion tycker jag att vi har i år och det är en av anledningarna till att vi har bättre förutsättningar nu än tidigare år. Sedan hänger väldigt mycket på om vi får vara skadefria.
Vem blir årets utropstecken i Endre?
– Oj, det är svårt eftersom jag tycker att vi har många som redan är utropstecken. Det skulle vara Tove Sandelin, som jag tror att det verkligen kommer lossna för i år. Hon börjar likna sin mamma i spelsättet, och att likna Jenny Sandelin i spelsättet menar jag som ett jättefint beröm.
Har du någon personlig målsättning?
– Att göra skillnad... Är det ett för tråkigt svar?
Ja, faktiskt.
– Jag tycker att jag bör göra ett mål per match. Det tycker jag generellt att alla forwards ska kunna göra. Det kanske låter lite hårt att säga så, men jag tror att alla forwards håller med mig och vill göra ett mål per match för att vara riktigt nöjda.
Hur bra är du här och nu, i jämförelse med när du var som bäst?
– Just nu är jag inte där, men jag ser inget hinder för att ta mig dit. Sedan är det också väldigt bra spelare i Endre nu, så på det sättet har jag goda förutsättningar. Om jag är bra så är det mycket tack vare att jag spelar med bra spelare.
Är det fortfarande lika roligt att göra mål?
– Ja. När jag åker hem från en träning så kan jag tänka om och om igen på ett mål jag gjort. Den glädjen försvinner inte.
Och den där mörka blicken?
– Haha, den kommer nog finnas. Det krävs inte så mycket för att den ska komma; ett feldomslut, att jag inte får spela så mycket jag vill eller något sånt, säger Anna Jakobsson.
Helagotland.se storsatsar på innebandy och kommer att sända samtliga matcher med Endre IF de kommande fem åren.