Jag stod i stöv och damm...

Jag kan inte låta bli att travestera Esaias Tegnér som skaldade om Karl XII: "Han stod i stöv och damm". Efter fyra dagar på SM-varpan i Hablingbo är det inte utan att man känner igen sig. Torr jord, torrt gräs, blir stövigt och gör en lite mör. Men jämfört med alla varpakastare som ska slunga sig fram till - helst - guldmedaljer, känns det lite fånigt att beklaga sig.
Folk får tycka vad de vill om varpa, det vet jag att de gör. Jag kan inte säga annat än att det är högpresterande idrottare vi pratar om. Visst, Gotland dominerar och det där med kulturarvet ska alltid vägas in (varför då, förrresten?). Inte desto mindre är det imponerande.
Fredagens lagkuleomgångar exempelvis. Igång klockan nio, kvartar vid lunch och sedan semifinalstart vid fyratiden. Precisionskastning nio timmar i sträck, med ett visst avbrott för två matpauser.
Värst, kanske till och med bäst, var väl kvarten mellan Bara IF och Västkustens VK. Bara första kulan tog 1,5 timmar för Stefan Lithberg, Ulf Mattiasson och Per Lindberg. Bara för att sedan få se sig besegrade av göteborgarna Kalle Paulin, Daniel Löfqvist och Robert Moberg.
Oftast på pinnen och som värst någon decimeter ifrån. Gör om det, varpabelackare! Det är inte mossigt kulturarv. Det är sport!
Att Banda VK med färska klubb-bytarna Tommy och Kennet Pettersson och Jakob Wallin sedan lyckades betvinga Västkustens VK i finalen gör inte saken sämre.
Annars var det roligt med de unga gotländskorna som tog sitt rättmätiga utrymme. Bandas Linnéa Appelqvist och Malin Karlsson som tog sig till final och Vallstenas Sanna Eklund och Signe Lindgren. Tids nog, kanske redan nästa år, får väl Britt-Marie Björklund och Solveig Paulsson lämna ifrån sig varpans drottningkronor.
Nu är man ju inte någon Tegnér direkt, och ibland känner man sig lite historielös på ett SM. Vem och vilka gjorde vad, hur och varför för 10, 20 och 30 år sedan? Det får bero. Att sitta fast i pliktskyldigt historiskrivande, som många tycker att vi journalister borde ägna oss åt, får andra göra. För varpan, inte minst arrangemangen (som dock sköts storstilat) behöver kanske bli lite mer 2000-tal.
Att i timmar få gissa sig till ställningen är inte direkt publikfrieri. Dräm upp en funktionär med siffertavla! Då kanske publiken inte bara kommer. Den kanske till och med hänger med.