Det här är Örjan Wallin 2024. Han har för en kort stund återvänt till Gutavallen där han tävlat en hel del i unga år.
Den pensionerade överläkaren är hemma på Gotland på ett av många besök. Mamma Gertrud, 98, i Burgsvik och storasyster Gunilla, 76, i Visby kan också vänta sig ett besök av ”lillgrabben”.
– Så här under sommarhalvåret är jag på Gotland någon vecka varje månad. Syrran, hennes man och jag delar på ett fritidshus vid Björklunda på södra Gotland.
Huset ligger i gränslandet mellan Öja och Fide.
– Vi bor i Öja och badar i Fide, säger syster Gunilla som ni läser mer om lite längre fram i texten.
Namnet Örjan Wallin tar oss tillbaka till 1970-talet. Han blev både landslagsman och svensk mästare och då handlar det främst om löpsträckor på 800 meter och längre. Och inte minst terränglöpning.
– Mitt egentligen genombrott i större sammanhang var nog Lidingöloppet 1976 då jag kom på andra plats.
Och framgångarna i den klassiska löpartävlingen på Lidingö fortsatte. Fyra år i rad var Örjan bland de främsta och sviten 2:a, 5:a, 5:a, 10:a är imponerande i det krävande loppet.
Vi återvänder till barndomen hemma i Havdhem där Örjans intresse för löpning fanns redan som liten sork.
– Jag hade egna tävlingar ute i trädgården och sprang även omkring inne i vårt hus.
Det där med att springa runt i hemmet minns också storasyster, den tre år äldre Gunilla Sprimont väl:
– Örjan satte ofta upp ett garn eller snöre mellan två dörrar som skulle vara ett målsnöre. Sen sprang han runt, runt och duckade tills han hade sprungit tillräckligt många varv och kunde bryta det där målsnöret. Då sträckte han upp armarna i en segergest…
Gunilla hade minsann också talang för löpning och kvalificerade sig ett år till final i skol-DM på 60 meter på Gutavallen.
– Där kom jag tvåa på 8,7. Nej vänta, kanske var det 8,9… Men det behöver du inte skriva, skrattar Gunilla.
Men härmed finns det på pränt, absolut inget att skämmas över.
Gunilla påpekar också:
– Örjan och jag har en väldigt god relation idag och han hade också bra stöttning av våra föräldrar när han satsade på sin löpning.
Pappa Ivar ”Ida” Wallin, välkänd fotbollsdomare, stöttade alltid sonen Örjan.
Örjans pappa var den välkände fotbollsdomaren Ivar ”Ida” Wallin, en av öns främsta pipblåsare. Det var också Ida som vid flera tillfällen sent på kvällen ringde oss på tidningens sportredaktion och kollade att vi var uppdaterade.
– Vet ni att Örjan tävlat på Stockholms stadion i kväll, kunde det låta i telefonen.
Nja, det var väl inte alltid vi hade full koll. Men det hade Ida.
– Pappas stora intresse för sport betydde mycket för mig, minns Örjan.
I de unga tonåren var det dock fotboll och bordtennis som var Örjans sporter.
– I fotboll var jag både målvakt och center. Jag var väl inte särskilt bra, men minns att jag som 15-åring gjorde mål fem matcher i rad.
Bordtennis var också en stor och populär sport över hela Gotland på 60- och 70-talet.
– Pappa arrangerade pingistävlingar för oss grabbar.
Örjan kollar i sina klippböcker och där hittar vi minsann en seger i skol-DM i lag för Örjan och hans lagkompisar Kåre Hansson och Sune Lindqvist. Fina placeringar i klassiska tävlingar som Skinkspelen och Suderträffen noterar vi också.
Levide IF var tidigare en välkänd friidrottsklubb. Här tampas Örjan Wallin (till höger) med klubbkompisen Håkan Ahlsten.
Eftersom Örjan var ensam friidrottare i IF Hansa bytte han till Levide IF som på den tiden var en av öns främsta friidrottsklubbar. Där blev han klubbkompis med bland andra Teddy Pettersson, Håkan Ahlsten och Kurt Wahnström.
Studierna till läkare 1972 förde Örjan till Stockholm och Hellas Friidrottsklubb. Men 1976 bytte Örjan och flera andra till Hammarby IF där han än idag är medlem och ibland umgås med sina gamla klubbkompisar.
I Bajen kom också framgångarna. Det blev totalt åtta landskamper mot länder som Finland, Norge, Storbritannien, Östtyskland, Frankrike och Schweiz. Distanserna var 3000 och 5000 meter.
– Jag vann aldrig i någon landskamp, men var bäste svensk vid ett par tillfällen.
Främsta meriten?
– Det är nog ett riktigt stjärnspäckat 3000-meterslopp vid en gala i Västerås 1977. Jag besegrade både Anders Gärderud, som året innan vann guld på 3000 meters hinder vid OS i Montreal, och finländaren Lasse Wirén som vann OS-guld på både 5000 och 10 000 meter 1972 och 1976. Men det räckte ändå bara till en tredjeplats…
Under glansåren vägde du bara 59 kilo. Det såg så effektivt ut då du sprang?
– Jag hade ett lätt och ekonomiskt löpsteg.
Något annat som var till din fördel?
– Ett bra psyke, jag var oftast bäst när det gällde som mest.
Som till exempel vid SM-tävlingarna på 5000 meter 1980 där Örjan knep guldmedaljen. Guld blev det också både 1980 och 1981 i terränglöpning lag 4 kilometer. Fyra SM-brons i terräng finns också på meritlistan - 1979, 1980, 1981 och 1986.
Levideterrängen 1973 med Örjan Wallin (319) som segrare, 28 sekunder före Åke Hansson.
Vi vill förstås också ha koll på Örjans personbästa. Det kommer snabbt ur minnet, Örjan behöver inte ens kolla i några papper.
800 meter: 1.52,8, 1500 meter: 3.41,78, 3000 meter: 7.50,2, 5000 meter:13.53,94 och 10 000 meter: 29,47.
– Tiden på 3000 meter är nog den jag är mest nöjd med, tycker Örjan.
Det borde stämma. För när vi kollar med Svenska Friidrottsförbundets statistikansvarige Jonas Hedman så hade Örjans tid på 3000 meter för närmare 50 år sedan räckt till en fjärde plats i årets statistik. Tiderna på 1500, 5000 och 10 000 meter hade räckt till placeringar kring tionde plats i årets statistik.
– Örjans tider står sig bra, tycker Hedman på förbundet.
Örjan Wallin vann Stockholms DM i terränglöpning 12 000 meter.