Jansson festivalkungen
Om platserna två till sex. Åt suveränen Kenneth Jansson från Botkyrka fanns inget att göra. Det här är det bästa jag gjort, förklarar årets folkracekung.
Vartefter finalpasset försenat och omständigt masade sig fram under sen lördagseftermiddag ökade också dramatiken. Visst var det avslaget med stort manfall i var och varannan final, oftast på grund av slutkörda bilar, men också beroende på alltför heta vinnarskallar.
Ettrige Stefan Falk från Hofors fick svartflagg i A-finalen som han dock vann. Han blev lindrigt sagt rejält förbannad.
Aldrig mer att jag kommer tillbaka hit, grymtade han efter beskedet och meddelade att han inte ens tänkte åka sin semifinal.
I samma A-final hade tävlingarnas suverän dittills fått problem. Efter en sedvanlig blixtstart och ledning fick Botkyrkas Kenneth Jansson i sin VW 1600 svårigheter redan på första varvet. Han bröt strax loppet.
Jag var på två hjul på krönet, höll på att rulla.
Men bröt gjorde han på grund av "batteritorsk" och fick bråttom värre med att få ordning på sakerna.
<span class='mr'> Märkliga semifinaler </span>
Semifinalerna i sig var en märklig historia. Eftersom tre förare inte anmält sig till den första behövde de tre andra bara lämna startplattan för att vara i final. Då var det desto tuffare i den andra.
Kenneth Jansson hade fått ordning på sitt batteri. Stefan Falk på sin ilska.
Jag ska köra skiten ur motorn så ingen vill ha den.
Nåja, han startade i alla fall. Här fanns också hemmaförarna Göran Cedergren och Claes Persson.
Höger bärarm i bak har jag rätat ut flera gånger, den är som ett gångjärn, beskrev Classe Persson. Men kan man bli trea i det här gänget så är det ju kul.
Det roliga kom av sig redan i andra kurvan då gångjärnet gav upp. För den andra gotlänningen, Göran Cedergren, var det också tack och adjö efter semin. Trots bra körning slutade han fyra.
Stefan Falk körde som han hade sagt i sin semi skiten ur motorn. Som höll. Hela vägen till final.
<span class='mr'> Ledning från start till mål </span>
I finalen blev Falk däremot för ivrig och tjuvstartade. I stället tog Kenneth Jansson starten. Han tog kommandot. Liksom ledningen. Och tog hem hela Cup-finalen. I suverän stil. Bakom honom var det jämnt om pallplatserna, men slutligen knep Kent Palm silverpokalen före trean som var, just det, Stefan Falk. Trots sin överlägsenhet var Kenneth Jansson omtumlad.
Det här är det bästa jag gjort någonsin, strålar en svettig och dammig festivalkung. Jag har faktiskt aldrig vunnit något stort.
Han deltog i fjol, men rullade i A-finalen.
Men den här gången var det ordning. Både på körning och bil.
Verkligen inga värstinggrejor. I bak sitter en gammal B20 som jag har vässat, förklarar han sin snabba VW.
Jag har bara fått allting att lira väldigt bra här.
Så jobbar vi med nyheter