Det har gått mindre än ett dygn sedan Marie Söderbergs spelarkarriär nådde sin slutpunkt på onsdagen.
När vi ses på en restaurang vid Stora torget i Visby beställer undertecknad en kopp te. Marie har dock andra tankar.
– Jag tar en öl. Nu kan jag ju passa på, säger Marie Söderberg glatt.
Torsdagen har Marie tillbringat på jobbet vid en förskola i Visby, men tankarna har kretsat kring basketen.
– Jag har blivit påmind hela dagen, det har kommit många hälsningar via sms och på facebook.
I 30 år har Söderberg varit en bestående del av dambasketens elitskikt. När den makalösa bedriften kommer på tal säger järnladyn med en rejäl underdrift:
– Ja, det är lite ovanligt att göra det under 30 år i rad.
När sonen Louie föddes för drygt sjutton år sedan var hon tillbaka på plan kort därefter.
– Det blev rätt bra timing. Han föddes i november och jag spelade igen i januari.
Under Maries långa karriär har hon spelat med och mot mängder av elitspelare. Att nämna någon enskild som imponerat lite extra kan Marie inte göra.
– Det är jättesvårt. Det finns många som gjort intryck på olika sätt. Jag och Sussi (Rosengren) förknippas kanske lite extra med varandra. Vi kompletterade nog varandra väl och fungerade lite som ett radarpar under flera år.
Har du något favoritminne från karriären?
– Som enskilt ögonblick är det när vi mötte Nerike i semifinal 1997. De var stora favoriter inför. Hemma i Södervärnshallen låg vi under med två poäng och det var fem sekunder kvar. Planen var att jag skulle gå för en tvåa, men jag kunde inte ta mig förbi min försvarare. I sista sekunden fick jag satsa på en trea, och den gick i samtidigt som slutsignalen gick. I och med det slog vi ut dem och gick till final. Tyvärr förlorade vi den men det är en annan historia.
Men SM-guldet kom istället 2005.
– Ja, Efter fem SM-silver blev det äntligen guld. Det var häftigt att vinna med ett lag som hade så stark Visby-förankring. Samtidigt så är guldet i sig inte det som är viktigast, utan jag tycker det är vägen dit som betyder mest.
Nu är Söderberg inställd på att ta ett break helt och hållet från basket.
– Jag tror att jag behöver göra det för att kunna släppa basketen och kunna få lite distans till det. Därefter kan det bli aktuellt att återvända på något sätt, jag känner att jag i något skede kanske borde dela med mig av min erfarenhet.
Och hon utesluter inte en kort comeback som spelare.
– Det kan bli en kort comeback under 2015, det vore riktigt kul att delta i Island Games. Om jag inte håller måttet i basket kanske jag får köra några tryouts i andra sporter, säger Marie Söderberg och skrattar.
Den tid som nu inte kommer tas upp av basket ger möjligheter till andra aktiviteter.
– Först ska jag ta en period och bara vara. Sedan hoppas jag kunna spela mer golf. Ett annat intresse som jag har och skulle vilja utveckla är meditation. Det är viktigt med ett gott sinnelag, säger Gotlands järnlady.