Julafton är din - bara din!
Nu är det bara två dagar kvar. Fast, dagar och dagar. I det här läget är det räkna timmar som gäller. Två nätter till när det inte går att somna. Man bara ligger där och undrar om man får det som man har önskat sig.
Sedan vaknar man på måndag - världens bästa måndagsmorgon i år - slår upp ögonen och bara vrålkänner:
- Juuul!!!
Kanske får man någon julklapp redan när man vaknar. Men efter frukosten - bara att uthärda. Snart dags för den riktiga julklappsutdelningen. Den stora! Då är det räkna minuter som gäller. Varför går det så långsamt?
Hos en del barn knackar det på dörren.
-Ho, ho! Finns det några snälla barn här?
In stövlar någon som man egentligen vet vem det är. Men man bara låtsas att man inte vet. Konstiga kläder och konstig röst. Sak samma, det är vad som finns i den där stora säcken som räknas.
Lyckan att få riva sönder pappret. Lycka att bli överraskad. Lyckan att bli lycklig! Jul!
vvv
En fråga bara: varför frågar tomten "Finns det några snälla barn här?" Är det för att man som barn ska tro att man inte ska få någon julklapp? Vad gör han annars i de kläderna, det konstiga skägget i kliande vadd och med den där stora säcken med paket?
Löjlig fråga. Några snälla barn!?
Klart att det finns. Barn är alltid snälla. Att det sedan går lite fel i bland på vägen, man har sönder något när man leker, kommer för sent när man har stannat kvar för länge i sporthallen, tycker inte om kvällsmaten, blir ledsen när man måste gå och lägga sig eller inte får sitta i fyra timmar till vid datorn.
Bara för att det blir fel ibland och man blir sur är det inte samma sak som att man inte har varit snäll.
Och alla vuxna, lyssna lite nu. Om barn inte är på topp alla dagar under ett år från förra julen, kan inte det vara samma sak som att man ska behöva hotas med att inte få några julklappar alls. Eller hur?
Barn är barn, som min hustru brukar säga.
Det där med snälla barn har vuxna hitta på.
För dem är snälla barn samma sak som att man har gjort det som de har bestämt. Att det har varit duktiga på att uppfostra. Men, det har inget med snäll att göra. Inget med barn, heller.
vvv
Föräldrar däremot, vuxna, är inte alltid snälla. Hur snälla har alla vuxna varit sedan förra julen?
Jag som själv är vuxen måste erkänna en sak. Ju äldre man blir, desto mer fattar man själva idén med julen. Den är inte till för vuxna. Inte för mamma eller pappa, morfar eller farmor eller han som stövlar in med säcken och "hoar".
Nej, just det, julafton är din. Julen är till för barnen. Bara barnen. Inga andra.
Tänk på det när han den där som man ändå vet vem det är, stövlar in och hoar:
-Finns det några snälla barn här?
Jajamensan. Hur många som helst!
Hit med klapparna nu!
.....Han minns inte alla sina julaftnar, men kommer i håg vilken pina det var att vänta.
Så jobbar vi med nyheter