"Just nu leker livet ändå"

Owe Järlö åker alltså till Stockholm för att fira sin stora dag.
- Annars blir det så att folk måste komma för att man är officiell, jag gjorde likadant när jag fyllde 50, då var jag på Malaysia, säger han.
Födelsedagsfirandet har Owe passat in perfekt. Båda barnen Mikael "Micke" och Ann-Sofie åker med, Micke spelar innebandy med Visby IBK på söndag coh Mickes fästmö Emma Larsson spelar med Endre.
- Emma var väl den enda som hade lite glädje av förlusten mot Södertälje. Nu fick de Balrog i Botkyrka borta så jag hinner se dem på söndag, säger Owe.

Hemlighet
Hur de 60 åren skall firas är en väl förborgad hemlighet än så länge. Hustrun Gun ansvarar för arrangemanget.
Hur känns det att fylla 60?
- Det känns bara bra, det som känns är att man blir äldre, men just nu leker livet ändå.
Owe är född i Stockholm, 50 meter från Solna fotbollsstadion.
- Det är därför jag är obotlig AIK:are, säger jubilaren.
Owe fick polio när han var 1 år och tillbringade fem år i Wejbystrand i Skåne, ett sjukhus för polioskadade.
För att få sol kom han till Gotland på somrarna. Fem somrar bodde han hos en familj i Eksta och där blev Erik Andersson som Owes far.
- Min riktiga far kom jag aldrig riktigt överens med, säger Owe.

Tuff barndom
Föräldrarna skiljdes när Owe var åtta år och när han var tio dog hans mor.
Någon riktig saknad kände han inte. Det hade varit tufft hemma med bråk och alkohol och Owe hade tillbringat långa tider på annat håll. Andra vuxna och skolan blev viktiga för Owe.
- Jag älskade att gå i skola, säger han.
Idrottsintresset har han haft hela tiden och han spelade fotboll, ishockey och bandy tills han var 14 år. Sedan gick det inte längre. Han har ett försvagat högerben p g a polion. Han kan i alla fall skryta med ett DM i bandy i Stockholm som 14-åring.
Owe kom mer och mer in på ledarbanan när han fick sluta idrotta aktivt, har gått steg 3-utbildning i fotboll och var med och startade AIK:s damfotboll i Stockholm.
Lärarna i årskurs 6 visste att Owe älskade Gotland och såg till att han fick vara här sommaren 1959 och 1960, då vid Skogs i Mästerby. Owe tog sedan själv kontakt med Erik Andersson igen och sedan 1961 tillbringade han varje sommar i Eksta, fram till 1973.

Flyttade till Gotland
Owe träffade Gun och de fick sonen Micke. De promenerade i Visby sommaren -73 och bestämde sig för att flytta hit. På en förmiddag ordnade de både jobb och bostad och i november blev de gotlänningar för gott.
Det jobbet Owe var lovad från början, fick han inte, men i samma veva skulle fritidsgården Puma öppnas.
- Jag gick dit och sa att jag var rätt man och fick jobbet, berättar Owe.
Några år jobbade han både på radio Gotland och på Puma, men han blev allergisk mot lokalen och lämnade Puma.
1984 fick han första jobbet på radion, det var fotboll i division 4 i Fårösund med Gunnel Wallin som lärare.
När sedan Thomas Gottfridsson slutade som sportchef 1987 fick Owe jobbet och där är han fortfarande kvar.
Vilka är dina bästa minnen?
- Svårt att säga, det finns så många roliga som när Bysarna vann SM-guld och -84 när Tommy Wahlgren fick fel på stämbanden när varpa-SM skulle sändas.
Gunnel Wallin fick hoppa in och referera och Owe som reporter.
- Jag fick uppleva den fantastiska parfinalen mellan två Gothem-lag och det var då jag fick smak på varpa, säger han.

Många fina minnen
Andra fina minnen är när VIF Gute gick upp i ettan på Stureby ip och när Ladies vann SM-guld.
- Jo, plus mängder av andra underbara minnen, säger Owe.
Owe har gjort sig känd för sitt sätt att referera, en sådan berömd match är när Roma låg under med 2-6, hämtade upp till 6-6, men sen förlorade med 6-7.
Det Owe gillar mest är direktreferaten, där är det nerv och spänning.
- Radion är mitt liv, säger han.
Hur ser du på gotländsk idrott i dag mot när du började?
- I slutet av 80-talet och början av -90 var Roma i div 1, Bysarna var svenska mästare, Gute var i allsvensk handboll, Dalhem i allsvenskan, vi hade Sunneborn och Håkan Loob. Gotland var i topp i många nationella idrotter, sedan har det dalat. Nu är vi tillbaka igen, men nu är det damerna som är bäst på Gotland.