Linneas fantastiska fem dagar

21-åriga Linnea Gustafsson skrällde i O-ringen förra veckan. Hon slutade till sist på femte plats i den tuffa D-21 klassen. Helt oväntat, även för henne.
- Det gick långt över alla förväntningar. Eftersom det var första året i D21 så ville jag mest bara se hur jag stod mig i konkurrensen, säger hon.
Orientering i fem dagar frestar på. Både fysiskt och mentalt.
- Det jobbigaste är faktiskt att vara fokuserad hela tiden, säger hon.
För några år sedan hade Linnea Gustafsson mycket svårare med den mentala biten.
- Jag trodde inte riktigt på mig själv många gånger, säger hon.
Med hjälp av mental träning har hon utvecklats som orienterare. Det syntes inte minst på den tuffa första etappen av O-ringen. Trots att det var lerigt, blött och tungsprunget bet hon ihop. Det räckte till en sensationell fjärde plats.
- Jag körde på så mycket det bara gick. Tidigare hade jag nog lätt tappat sugen, säger hon.
Resten av veckan fortsatte hon i samma stil och gjorde fem jämna sträckor. Ett måste om man ska ha någon chans den totala resultatsammanräkningen.

Myten om fastlandet
Som gotländska har hon många gånger fått höra att det ska vara så mycket svårare att orientera på fastlandet. Där terrängen är mer kuperad.
- Det är mycket en myt. Vi blir itutade redan som små att vi ska få det så svårt på fastlandet. Men skillnaden i terräng är ju jättestor mellan olika delar av fastlandet.
Linnea Gustafsson var inte den enda gotlänningen som lyckades bra i Motalaskogarna. Tolvåringarna Mikaela Rönnbäck och Simon Kappel vann varsin etapp under O-ringen.
Så det går uppenbarligen att lyckas, trots att man kommer från Gotland.
Annars ser sportens framtid dyster ut på ön. Föreningar läggs årligen ner eller slås ihop på grund av deltagarbrist.
- Vi har haft jättesvårt med rekryteringen. Problemet är att allt blir koncentrerat till Visbyområdet. Det blir väldigt svårt för dem som kommer utifrån att börja med orientering, och det är inte bra, säger Linnea Gustafsson.

Sverige på efterkälken
Ett annat problem är den ensidiga rekryteringen. Schablonbilden av orienterare är vita hurtiga Svenssons i likadana träningsoveraller. Några invandrade orienterare existerar knappt.
- Orientering är ganska typiskt nordiskt. Förbundet har försökt med olika projekt, men det har gett dålig effekt kan jag tycka. Vi står faktiskt lite handfallna, säger Linnea Gustafsson.
På landslagsnivå har Sverige redan blivit ifrånsprunget. Schweiz vann medaljligan i VM i fjol och Australien och Storbritannien tog lika många guld som Sverige.
På lokal nivå tror Linnea Gustafsson att det är viktigt att tävlingarna hålls vid liv. Annars riskerar sporten på sikt att dö ut.
- Den största faran är att de som arrangerar tävlingarna blir äldre och äldre. En ny generation måste snart ta över, säger hon.
Snart återvänder Linnea Gustafsson till universitetsstudierna i Linköping. I höst påbörjar hon sitt andra år på sjukgymnastutbildningen.
- Det är ett riktigt typiskt orienteraryrke, säger hon. Utbildningen har gett mig otroligt mycket, det finns jättemycket som jag kan koppla därifrån till idrotten.