Lyckad effekt av att vinna på Gotland

I övriga sportvärlden brukar man tala om en effekt då ett lag bytt tränare och plötsligt börjar prestera. Inom travet blåses det ofta upp när en hästägare väljer att byta tränare till sin häst och segrar börjar staplas.
Sällan talas det om när effekten varit den motsatta.
***
Att en tränare själv väljer att testa nya upplägg för sina hästar kan också visa sig ge resultat. Ett lysande exempel är Gotlandssonen Björn Röcklinger.
Han valde att bli professionell travtränare för ett antal år sedan och förde fram till i fjol vid den här tiden en ganska undanskymd tillvaro.
De fåtal hästar han hade i träning hade svårt att räcka till i den stenhårda konkurrensen på och runt hans hemmabana Solvalla.
Fram till i fjol som sagt.
I samband med att han knutit kontakt med kusken Juha Siirtonen samt fått en ny storhästägare på kroken valde han att satsa på: Gotland.
Statistiken talar sitt tydliga språk. År 2007 körde stallet in 170 000 kronor och tog två segrar. Förra året blev det 1,2 miljoner och 16 vinster. Hittills i år har det gått ännu bättre.
Personligen tror jag största anledningen stavas: självförtroende.
Hästarna får pondus när de plötsligt rår på sina motståndare och folk känner att de är rätt ute och vågar hålla sin linje.
Framgång föder som vi vet framgång och i år hotar Team Röcklinger med att komma tillbaka.
***
Någon vidare skjuts på självförtroendet fick nog inte Super Khan då han provade V-75 i lördags. Han fick slita ont för att behålla ledningen och gav tidigt upp kampen.
Det vore kanske läge att låta honom mopsa upp sig mot lite enklare motstånd på hemmaplan i ett par lopp.
Framför allt skulle det vara kul för publiken att få se en riktigt bra häst.
För tro det eller ej.
Om tio dagar är det travpremiär!
***
Jag lider av total avsaknad av självförtroende i tävlingssammanhang. Om jag råkat spela till mig en setboll i tennis till exempel räcker det med att motståndaren bara påminner om: "Eh, du vet att du har setboll va? för att jag ska få stora skälvan och slå i nät eller ut.
För att inte tala om när jag har starthäst. I samband med att programmet kommer ut blir jag lätt illamående och ångrar mig bittert att jag anmält till loppet.
Såg min yngste son i sitt livs första fotbollsträning häromdagen. Det kändes lite som när ens unghäst gör första snabbjobbet på banan.
Tyckte han uppträdde moget och hade ett härligt driv i steget. Skyggade inte ens för reklamskyltarna.
Bara han nu inte ärvt mitt självförtroende.