Marie känner guldvittring

Marie Söderberg spelar sin sjätte SM-final i år. Hittills har hon fem silvermedaljer, tre med Stockholm Capitals och två med Visby Ladies.
Nu är det bara guldet som fattas, men vägen dit är ännu lång och svår.

Sport2005-04-13 06:05
Ett delmål är att vinna över Luleå i Södervärnshallen i kväll, men det räcker inte. Det står 1-1 i matcher innan kvällens uppgörelse och det krävs tre segrar för att Ladies skall kunna hålla guldfest.
- Va bra, vi var i alla fall tvåa, det är det aldrig någon som har sagt, det är bara guldet som räknas och man spelar inte ens om tredje platsen, säger Marie Söderberg.
Marie vet vad hon talar om. Hon har spelat final fem gånger och varje gång har det slutat med silver.
- Men det är kul att gå till final och det är stor skillnad på finalmatcher och vanliga seriematcher, säger hon.
Det är dock de två bästa lagen efter en hel säsong som får göra upp om guldet och det bästa laget vinner.

Till Ladies 1994
Marie kom till Visby och Ladies 1994 tillsammans med Katja Lefwerth. Det var Katja som fått förfrågan och när hon och Marie träffades på stan undrade Katja om inte Marie ville följa med.
Marie trivdes bra i Stockholm och hade inte tänkt flytta, men hon och Katja var i Visby och fick ett bra intryck av Ladies.
- Jag sa att den som skickar kontrakt först skriver jag på för och jag fick kontrakt från Ladies, berättar Marie.
Så hamnade både Marie och Katja i Visby. Marie och Katja spelade tillsammans i två år. Katja flyttade sedan men Marie blev kvar. En bidragande orsak var förstås Anders Leo Pettersson, som Marie nu bor tillsammans med sedan ganska många år tillbaka.
- Jag är jätteglad att Katja är med igen, säger Marie.

Dålig ekonomi
De åren Katja och Marie spelade tillsammans hade klubben dålig ekonomi.
- Det var mest en hjärtesak hos de som spelade, vi reste billigt och vi blev väldigt sammansvetsade, säger Marie.
Marie fyllde nyligen 40 år, men hon tycker fortfarande det är lika roligt med basket.
- Det är Leo som fått mig att fortsätta. Han har hittat på olika sätt att motivera mig, säger hon.
- Man byter spelare och coacher så det blir på olika sätt, fortsätter Marie som förklaring till att hon ännu känner sig motiverad.
Marie och Leo var ett år på väg till Norrköping, men båda känner för Gotland och blev kvar.
Har du funderat på hur länge till du vill hålla på?
- Vinner man guld är det väl risk att man slutar, blir det inte guld måste man ju fortsätta.
Hur var det att spela i Pontushallen inför 2240 personer?
- Det var väldigt kul, ett bra arrangemang och både publiken och föreningen är väldigt stolta över sitt lag.
Ni som tränar så mycket borde väl sätta i stort sett alla straffkast?
- Det finns storstjärnor som bara sätter 50 procent av straffarna, vi sätter cirka 75 procent och det är väldigt svårt att vara 100-procentig. Straffarna kan vara avgörande, men även coacherna är viktiga, mer i basket än i andra sporter och även en time out i rätt ögonblick kan vara avgörande, säger Marie.
Hemma eller borta spelar ingen roll,menar Marie, det är bäst av fem matcher som gäller och bästa laget brukar vinna. Hur bra Ladies verkligen är får vi snart veta, men en sak är klar:
- Det här är det bästa laget jag spelat i, säger Marie.
Coachen Thomas Nordgrens omdöme om Marie:
- Trots sina 40 år är hon en av de bästa pointguardsen i Sverige. Hon är oerhört viktig för oss, hon är irrationell och hon varvar fantastiskt försvarsspel med mindre bra. Hon ställer till mycket förtret för motståndarna och när hon chansar för mycket är vi på henne. Offensivt är hon bra på att styra, hon skjuter bra, hon passar bra och hon har bra blick för spelet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!