Med karta, kompass och personligt tempo

Hon har mycket spring i de korta benen, solen leker guld i håret och flätorna fladdrar i vinden. Tillsammans med pappa Lars spurtar fyraåriga Beata med nummer 26 på ryggen i mål i Gotlands Korpen för året.
Far och dotter är familjen Henrikssons lag två. I ettan är det mamma Cecilia och storasyster Ebba som utmanar. Med Svaide/Roma SOK på ryggen ingick de i tvåmannalagen i söndagens motionsorientering.

Foto:

Sport2004-09-13 04:00
Till nytta och nöje för kropp och själ ställde ett 60-tal lag upp i Gotlands Korpen, motionsorienteringen som lockade många till start i skogen söder om P 18 på söndagen.
I arrangemanget, där två gör det tillsammans, motionerar och provar att ta sig fram i naturen med hjälp av karta och kompass och i eget tempo, fanns fotbollstjejerna i P18:s A-lag.
­ Vi orienterar i dag i stället för att träna i kväll. Annars är vi nog bäst på fotboll, säger Ylva Claesson och Emma Eldnor, båda 18 år, skolkamrater i trean på samhällsvetenskapliga programmet på Säve och fotbollskamrater sedan barndomen.
"Bänknötarna" kallar de sitt tvåmannalag för dagen. Med nummer 33 på magen och kompass i handen hann de med en kort intervju i väntan på upprop och start.
­ Vi har orienterat lite på vintrarna i stället för att ha löpträning. Då har vi fått en karta att springa efter i stan, men har inte någon vana med kompass. Som lag är vi bäst på fotboll, men vi ska nog fixa orienteringen också, säger tjejerna och vrider kompassnålen rätt mot norr.
Laddade, men med inriktning på att ha kul, blir tillfället till motion med orientering som trevlig omväxling till fotbollsträningen fem dagar i veckan.
­ Fotbollen är seriös för oss. I år har vi har vunnit alla matcher utom en då vi spelade jämt. Nu leder vi serien med en poäng och målet för oss är att gå upp i tvåan. Det måste gå vägen och vi kämpar hårt, säger Ylva och Emma.
<span class=MR>Gå i mål</span>
För orienteringen har de bestämt sig för att gå och komma i mål. Ledarnas motto gå, lunka, löp, gör det möjligt att välja takt efter kraft för dagen. Att hålla kartan rätt och rikta in kompassnålen ger ett bra utgångsläge.
­ Dom letar väl efter oss om vi går bort oss, fnissar tjejerna och studsar upp vid uppropet. på plats inför start väntar den valda banan, den lätta varianten på 2,5 kilometer.
"100% försvarets tjejer i spåren står skrivet på en t-shirt i mängden. Just denna bärs upp av Rita Jansson som ingår i ett av flera lag med deltagare som jobbar inom försvarsmakten.
­ Det är kul och lite familjefest och bra att det inte är tävlingsinriktat. Samtidigt är det roligt att utmana varandra inom jobbet, säger Rita och tar en klunk vatten.
Påpassligt några meter in på banan efter start står Torbjörn Spång, ansvarig för starten. I hans uppgifter ingår att se till att alla kommer i gång och hjälpa den som så behöver med att exempelvis rikta kartan rätt.
­ Nyss kom några tjejer som direkt gick fel, men de upptäckte snabbt själva sitt misstag. Ett tips är att hålla sig till stigarna, men det finns många här, och alla finns inte med på kartan.
Med tre klasser och fyra banor i olika svårighetsgrad, gjorde det lätt för alla, oavsett storlek och orienteringsvana, att inte bara hitta rätt utan också till mål.
­ Jag har aldrig orienterat förr, men det kändes bra, konstaterade Helene Ahlström från Visby. Tillsammans med Aina Österdahl i lag 50, "Tänt vare här" valde hon att testa den medelsvåra banan på sex kilometer.
Mer van och bäst på Gotland i orientering på Gotland är 18-åriga Linnea Gustafsson, Bro OK.
Nu sprang hon Gotlands Korpen för andra gången, sex kilometer medelsvår bana.
­ Jobbigt, men kul, summerade hon sina erfarenheter efter målgång.
Bekvämt tillbakalutad i en Brassestol med näsan mot solen passade Helen Svensson på att njuta av det fina söndagsvädret. nej, springa tänkte hon inte, däremot utgöra stöd för sonen och hans far som orienterar tillsammans.
Familjen Henriksson, med pappa Lars och mamma Cecilia, som tillsammans med döttrarna Beata och Ebba, brukar ta chansen att motionsorientera.
­ Vi har sprungit tillsammans förut, bland annat i inskolningsklass inför tävlan i Svaide Roma SOK. Nu är vi här hela familjen. Det är bara kaninen Gullan som inte är med. men jag såg en kanin i skogen, berättar lilla Beata som springer duktigt när det behövs.
Så var det då "Bänkpressarna", lag 33 med Ylva och Emma som fick lite hjälp vid den andra kontrollen men som sedan lyckades väl att ta sig fram i naturen.
­ Det gick bra med lite hjälp, vi tog inte fel på alltför många stigar och vi hittade alla sju kontrollerna. Vi gick som bestämt, men nu på slutet sprang vi, något måste man ju göra för publiken, skrattar fotbollstjejerna på orienteringsbanan.
Camouflage. Helene Ahlström och Aina Österdahl bildade laget "Tänt vare här". Med en camouflagemålade ansikten utgjorde de en överraskande syn i skogen och fick en och annan nyfiken blick.
A-laget. Emma Eldnor och Ylva Claesson var ett av 11 tvåmannalag som fotbollstjejerna i P18:s A-lag ställde upp med tillsammans med dina ledare.
Kompass och karta, en flaska vatten och gott humör. Mer behövs inte för att motionsorientera.
Helen Svensson tog det lugnt i solstolen medan sonen och hans pappa sprang motionsorientering.

Beata Henriksson, fyra år, hade solsken i blick när hon tillsammans med pappa Lars spurtade i mål vid söndagens motionsorientering. Hela familjen med mamma Cecilia och storasyster Ebba deltog i årets Gotlands Korpen. Bara Gullan, familjens kanin, fick vara hemma. Foto: TOBIAS WALLSTRÖM
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!