– Det är match och man befinner sig vid bassängkanten med massor av ljud och stojande runt omkring. Det är en mäktig upplevelse när man då bryter vattenytan och det blir tyst. Samtidigt är det där nere i det tysta som saker och ting händer, det är en nästan magisk kontrast. Att man inte kan kommunicera med ljud kräver ett välutvecklat taktiskt samspel. Den extra dimensionen att bollen och spelare komma från alla håll, även under- och ovanifrån, är väldigt häftig.
Lisa Berg beskriver inlevelsefullt tjusningen med undervattensrugby, UV-rugby. Lisa är en av de drivande krafterna i DK Bottenskraparna, Gotlands stolthet under ytan. Hon är ordförande i klubben och har ledaransvaret för de yngsta i klubben, miniorerna.
– Ur ledarperspektiv är det väldigt häftigt att se de här ungdomarna som har valt en så udda sport och sedan att få följa dem i deras utveckling. Generellt är det inte ungdomarna som har hållit på med all möjlig idrott sen de var små, utan snarare de som haft svårt att hitta exakt vad de vill pyssla med. Att se att UV-rugbyn är det som tänder deras intresse, det är helt fantastiskt.
Miniorerna är cirka 20 stycken, från åtta år och uppåt, som är igång och tränar en gång i veckan i Solbergabadet. Med miniorerna beger sig Bottenskraparna ut på nya farvatten för svensk UV-rugby.
– Man rekryterar annars oftast ungdomar från 15 år och uppåt, vilket gör att det här miniorlaget är lite unikt för att de är så små. Det finns många lag i Sverige som står och stampar med en medelålder runt 40 år utan att det fylls på med unga, och det leder ofrånkomligen till att lag så småningom får lägga ned.
I miniorerna är det också en ovanligt stor andel flickor som är med och spelar.
– Det är fantastiskt att vi har så mycket tjejer, det är en idrott som generellt utövas mest av killar. Vi har jobbat mycket med att vara inkluderande som möjligt, att alla ska känna sig välkomna. Ung som gammal, tjejer och killar, lång eller kort, tjocka och smala; alla hittar en plats och en roll.
Intresset har varit stort och det som begränsar platserna är att spelplanen är belägen på 3,5-4 meters djup och att möjligheten till ytterligare tider i badet är närmast obefintlig.
– Under hösten har vi inte haft plats för att kunna ta in fler, men nu i år kommer vi anordna några prova på-gånger. Det som krävs är att man kan simma ordentligt för annars orkar man helt enkelt inte.
Tea Berg och Lava Svegsjö, båda åtta år, är två av de yngsta miniorerna. De påminner närmast om Piff och Puff när de i munnen på varandra ivrigt berättar om vad som är roligt med UV-rugby
– Man får brottas!
– Man får vara i vatten!
– Och under vatten!
– Och det är kul!
Och det är inte läskigt?
– Det är lite läskigt första gången för att man inte har provat att brottas under vatten förut. Då vill man snabbt upp till ytan, men man vänjer sig jättefort, säger Tea.
Hon har hållit på med UV-rugby i två år och tycker att hon bör få en liten del av äran till att miniorlaget finns.
– Hela familjen håller på med UV-rugby och jag ville också kunna vara med. Då fick mamma idén att starta det här laget, säger hon och skrattar.
Lava Svegsjö tycker att det svåraste är att hålla andan samtidigt som man behöver tryckutjämna.
– Sen är bollen ganska tung, det är väldigt häftigt när man får med sig den. Jag önskar att det var träning typ 15 gånger i veckan... Men det hade nog blivit lite jobbigt, säger Lava och båda skrattar innan cyklopen åker på igen för nya vändor under ytan.