"När jag släppte var loppet kört"

CYKEL: Han är nöjd med bragden på etapp fyra. Men besviken efter måndagens genomklappning.- Visst känns det tungt, i bakhuvudet hade man ju börjat ändra sin målsättning, säger Thomas Lövkvist.

Foto: MARCO TROVATI

Sport2009-05-27 04:00
Giro d’Italia tog i går en sällsynt vilodag, efter 16 körda etapper. GT-sporten passade på att få en pratstund med Gotlands senaste världsstjärna.
Han ser tillbaka på de etapper som körts och på den närmast drömlika inledningen av årets Giro.
- Vi vann lagtempot som lag, det första vi gjorde. Så inledningen var perfekt, tycker Thomas Lövkvist.
Det gav stallkamraten Mark Cavendish den stora äran att först av alla dra på sig årets rosa ledartröja.
Tre dagar senare, tisdagen den 12 maj, var det meningen att en annan stallkamrat, Michael Rogers, skulle ta över densamma.
Men han kroknade i slutet och i stället fick Thomas Lövkvist chansen att skriva ett kapitel svensk idrottshistoria.
- Ja, tanken var att Rogers skulle ha den, jag insåg inte förrän jag gått i mål att det blev jag i stället. Men sedan insåg jag det snabbt, när jag drogs upp på podiet.
Väl där, högst uppe, blev han den blott tredje svensken någonsin som fick dra på sig den anrika tröjan.
- En obeskrivlig känsla. Det var som en jättebelöning, det är ju det här man cyklar för, att få dra på sig tröjan i ett storlopp.

Besviken på Bladet
Sedan följde presskonferens och dopingkontroll för Lövkvist. En stund ville hela världen tala med honom, men själv tog han medieuppbådet med ro.
Och han har inte läst någon tidning efter den där tisdagen.
- Nej, det skrivs så mycket positivt när det går bra, sedan en massa skit när det går dåligt. Då är det lika bara att inte läsa och hålla sig på jorden hela tiden i stället. Aftonbladet skrev en sådan dålig artikel också, där de drog fram varenda svordom jag någonsin sagt, så jag blev riktigt besviken.
Det tog ändå tid att somna in den kvällen, med alla tankar som snurrade.
Men tröjan han bar gav å andra sidan extra energi under etapp fem - och vissa taktiska fördelar.
- Ledartröjan respekteras, jag fick mer utrymme och hjälp från stallkamraterna. Man har lite mer att ge också, så länge man har den på.
Tyvärr blev det bara en dag för Lövkvist.
Han inser att det kanske var bra att han miste den, då pressen släppte lite, men det skedde motvilligt ändå.
- Jag hade nog gärna burit den ett tag till. Men taktiskt var det kanske bäst så.

Det som inte fick ske
Han hängde ändå länge med i totaltoppen och radade upp topprestationer.
Sedan hände så det som inte skulle hända, under måndagens 237 stekheta kilometer mellan Pergola och Monte Petrano.
Lövkvist tog slut, helt enkelt.
- Det gick bara inte, det var för varmt. Jag gick inte egentligen in i väggen, jag orkade bara inte med. Det kändes uppgivet direkt när jag fick släppa klungan, jag insåg ju att toppstriden genast var över för min del.
En besvikelse blev det, även om ursprungsmålsättningen aldrig var en framskjuten totalplacering.
- Någonstans i bakhuvudet hade man väl ändrat på den målsättningen, så det var tufft. Men nu får jag fokusera på laget igen och det går fortfarande bra för oss.

Kämpar för teamet - igen
Riktigt bra går det till och med, för Lövkvists Team Columbia Highroad.
Förutom de många etappsegrarna ligger Michael Rogers kvar bland de tio bästa totalt.
24-placerade Lövkvist får nu återgå till sin roll som hjälpryttare åt honom, under de fem etapper som återstår.
Och han har redan lärt sig mycket av årets Giro.
- Ja, man vet om inte annat hur man ska tackla uppmärksamheten, som tar en del energi. Det tar jag med mig till Tour de France längre fram.
Lövkvist tycker inte att den där dagen i rosa påverkat honom som person, utan ser det mest som ett uppfyllt delmål i karriären.
Men däremot gillar han tanken på den uppmärksamhet som Gotland fått.
- Roligt om jag gjort något gott för Gotland. Det är en liten ö, men vi är flera som visat att det går att bli bra ändå, som Loob och Sunneborn. Jag hoppas också fler vill prova på cykling nu, det är en fin sport!



Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!