Nu blir det andra bullar
ENDURO. För tre år sedan köpte Joakim Ahrling sin Suzuki 400 DBR och en dryg månad efter inköpet körde han sitt första GGN. Nu kör han för tredje gången. Målsättningen är att klara fyra varv och att försöka slå kompisen Henrik Wiman från Nynäshamn. - Han är bättre än mig, jag har varit tio-femton minuter efter honom de två första åren, men jag närmar mig och i år är jag kanske ikapp, säger Jocke.
- Jo, jag har fått gå upp i gubbklassen i år och det är kanske en fördel för då får jag starta tidigare och då inbillar jag mig att det inte blir så sönderkört, säger Jocke.
Jocke körde motorcykel redan i unga år. Han hade en lätt mc sedan han var 16 och körde tills det blev dags för körkort för bil. Sen blev det uppehåll i cirka tio år med mc-körandet.
Suget kom tillbaka och 1999 köpte Jocke en Suzuki 750 GSXR och i september för tre år sedan blev det en cykel för GGN, en Suzuki 400 DRZ.
Fyra varv första gången
Hur kom du på tanken att köra GGN?
- Jag har varit och sett alla GGN sedan jag var 16-17 år och tänkt att någon gång skulle jag köra själv.
När Jocke köpte sin cykel hade han aldrig kört varken cross eller enduro, så det blev att träna lite innan första starten.
- Det gick bra, jag kom fyra varv på tre timmar och 25 minuter. Då var det relativt torrt.
Vad var du mest orolig för?
- Hästskon, man har ju hört en del skräckhistorier om den slingan.
Även i fjol blev det fyra varv. Då var det lite småhalt eftersom det regnade under loppet. Värst var det på stenar och hällar som blev väldigt hala.
Hur kändes det efteråt?
- Jag var ordentligt trött. Det var bara att åka hem och lägga sig på soffan.
Inför årets GGN är Jocke en aning mer tränad.
- Jag har börjat springa lite orientering, säger han.
Fruktansvärt fort
Vad har du för målsättning?
- I somras tänkte jag att nu skall jag ta fem varv, men den ambitionen har jag skruvat ner lite. Jag har tränat för dåligt, så om jag klarar fyra varv får jag vara nöjd med prestationen, säger han.
När Jocke berättar om sina GGN, så kommer han direkt in på hur det kändes efter tre varv, när eliten kom ut i spåret.
- De kör så fruktansvärt fort. Då gäller det att hålla sitt spår och försöka hålla undan för dem.Första året blev jag väldigt förvånad, de flög bara förbi. Jag förstår inte att de kan köra så fort.
Höjdpunkten på året
Varför utsätter man sig för en sådan kraftansträngning och en så skitig sådan som GGN?
- När man gått och sett så många år blir man sugen att se hur det verkligen är och det är vansinnigt roligt. Och det här med att man blir skitig, det är ju inte så farligt.
GGN är höjdpunkten på året, redan under sommaren börjar man tänka på att träna, men hösten springer iväg och plötsligt inser man att man inte har tränat så mycket som man borde.
Vilket är det svåraste partiet?
- Efter Hästskon är det några backar där det kan bli problem när någon fått stopp mitt i backen och man har svårt att hålla sitt spår och hålla farten för att komma upp.
Första året tog Jocke det lugnt och var inte omkull någon gång, men i fjol, på målrakan, gick föraren före Jocke omkull.
Jocke körde in i honom och gjorde en riktig kullerbytta över honom.
- Ingen av oss slog sig så det var bara upp igen. Det jag är mest rädd för, är om jag bryter något finger, för då får jag svårt att jobba på måndag morgon.
- Då är det ingen idé att han kommer hem för jag kan inte baka, säger sambon Sara, som skall hjälpa till i depån med tankning o d.
Så jobbar vi med nyheter