Onödiga minuter i Haningeskogen

Anteckningar från en sportvecka i oktober:
n Lördag: Lägger tre onödiga minuter på en löjlig liten höjd i Haninges utmarker. Är med klubben och springer 25-mannabudkaveln i orientering. En löpare bland nästan 9000 andra så det är trångt i skogen här och var. Tar mig till upploppet och hejas på när jag fräser i mål. Lite kyligt när vi duschar i skogsbrynet sen men det gör inget för plastskynket säckar en aning och det blir fri sikt till damernas och sånt värmer ju.
När mörkret fallit dricker jag whisky på vandrarhemmet tillsammans med några av Gotlands bedagade ol-stjärnor.

Söndag: Tar en promenad på gräddhyllan i Nynäshamn när jag väntar på färjan. Det är där dom rika bor i sina enorma villor. Kenta Nilsson, bland andra. Han kunde finta en back, han, när hans rör var slipade. Drog väl in nån krona på det. Reser hem sen.
Äter en Sportlunch på båten, en sån där liten chokladbit.

Måndag: Ser Lilla sportspegeln med lillgrabben som närmar sig fyra.
- Vad gör Carro där, säger han när Carolina Klüft dyker upp i studion.
Han har koll, han.
Tidigare på dan har vi varit och simmat och sen lirat lite boll. Han har bollsinne, det är uppenbart, till skillnad från farsan hans. Tänk om det blir fotboll. Inte fotboll, inte fotboll, tänker jag. Men vem är jag att styra hans vilja några år fram i livet.
Inte fotboll, inte fotboll, tänker jag ibland.
Men jag säger det inte.
Slår bara några crossbollar till i det lövröda trädgårdsgräset.

Tisdag: Tränar efter jobbet. Drar på löparskorna och börjar nöta asfalt sådär vid elvatiden, då har de allra flesta i stan gått och lagt sig. Men inte alla. Det lyser i en del fönster. Ibland känner jag mig som en tittare men det är kul att se hur folk har det hemma hos sig.
Då och då skrämmer man livet ur nån flanör i den sena timmen. Särskilt när man blåser förbi såna som knallar omkring med lurar i öronen och lyssnar på Toto eller om det är Cool Candys.

Onsdag: Får en gratismånad med DN som en kompis fixat, läser Johan Esks utmärkta krönika om att det inte är vägen till toppen som är det svåra. Det svåra är att stanna kvar där uppe.
En gång jobbade vi ihop två gånger, jag och Johan. Både i Småland och i Stockholm. Den här krönikan är bland det bättre jag läst av honom på sistone så jag mejlar och berättar det.
"Eresant fan vad glad jag blir", svarar han.
Det gör man alldeles för sällan. Berättar när man tycker nån gjort nåt bra. Synd, för det är ju kul att sprida glädje.
Men det är alltid lättare att skälla, fräsa och morra.

Torsdag: Läser en barnbok om speedway för lillpojken.
Ringer sen en kompis i VMS Elit och ber honom lägga undan en guld-t-shirt till mig. Man vill ju hylla sin hembygd.

Fredag: Skriver en Lördags-krönika till GT-sporten och försöker komma ihåg hur min sportvecka varit. Börjar med att skriva om tre onödiga minuter i Haninges utmarker.

Magnus Ihreskog är krönikör på GT-sporten. Han springer då och då vilse i öns lokala tävlingar och riskerar då nesan att bli bortstruken ur resultatbörsen.