Ove vann det mesta
BOWLING. Det är nog inte många som riktigt vet hur "stor" Ove Jonasson var inom bowlingen när han var på topp.
"Stor grabb", SM-guld, EM-guld, Europacup-, Nordisk-, Belgisk- och Holländsk mästare är några av hans meriter i karriären.
- Jag har vunnit det mesta inom bowling, det enda jag saknar är en VM-titel och det grämer mig lite, säger han.
1989 flyttade Ove "hem" till Gotland för spel i Pärlan och för fem-sex år sedan la han av med bowlingen helt.
Ove föddes på ön, men familjen flyttade till Stockholm redan när han var ett par månader.
- Jag har ändå känt mig som hemma här, har tillbringat alla mina lov här, har dessutom släkt på ön, så Gotland för mig är något alldeles speciellt, säger han.
Bowling en slump
Att det blev bowling var mer eller mindre en slump.
Han höll på med en sex-sju olika idrotter i ungdomsåren, sen blev det alltmer koncentration på fotboll med Hammarby och då tillsammans med spelare som Micke Rönnberg, (legendar i Hammarby, GA:s anm.).
En skada gjorde att Ove tvingades till tillfälligt uppehåll med fotbollen, det var då han testade bowling för första gången och blev fast.
- Det var en tjejkompis farsa som bowlade och hon frågade om jag ville följa med och spela, det kunde ju vara kul att testa.
Ganska snabbt insåg han att bowling var en ganska kul sport.
- Jag dubblerade en period med både fotboll och bowling, men jag blev ganska fort bra i bowling och dessutom var det ju väldigt kul, så det blev satsning på bowlingen och det är inget jag ångrat, säger han.
Det blev landslaget och bowling på heltid.
- När det var som mest så tränade jag i stort sett varje dag och ibland blev det två gånger om dagen, jag ville alltid bli bättre.
Sex 300-serier under tävling
Ove var professionell i sex-sju år och han vann mängder av tävlingar, slog sex 300-serier under tävling.
- Jag var inte proffs i den bemärkelsen att jag hade proffskontrakt med någon klubb, däremot hade jag 14 sponsorer varje år och det bidrog till att jag kunde spela bowling på heltid.
Dessutom jobbade han på en idrottssklubbavdelning på ett försäkringsbolag tillsammans med stjärnspelare som Mats Waltin, ishockey, Staffan Olsson, handboll och Johan Claesson, skridskoåkare.
Där hade man en viss lön, men man jobbade bara när man hade tid resten idrottade man.
Två proffsserbjudande, fick han under karriären, dels från Italien och även från USA.
- En kille från USA, Martin Lomber JR kollade fyra timmar på mig när jag spelade och han blev intresserad av att skriva kontrakt med mig.
Då hade bara amerikanska spelare spelat i USA, förutom några engelsmän som misslyckats.
Bowlingen var ju oerhört stor där. Men Ove bestämde sig ändå för att tacka nej.
- Jag hade det så otroligt bra här hemma, vi hade en fantastisk sammanhållning i landslaget och jag trivdes med det, säger han.
Mats Carlsson åkte iväg till USA några år och han blev ännu bättre där, tjänade dessutom mycket pengar.
Ångrar inte sitt nej
Men Ove ångrar ändå inte sitt beslut att tacka nej.
- Historia är historia det är inget jag grämer mig för. Det hade jag bestämt mig för ganska tidigt att inte ångra något inom idrotten.
1978 blev han "Stor grabb", en titel som bara de allra största inom bowlingen tilldelas.
- Den utmärkelsen är jag väldigt stolt över, i bowlinghistorien så är det inte så många som fått det.
Stureby var Oves moderklubb, sen blev det Amiki, Örgryte, Pärlan och han avslutade med spel i Wisby Pins, en klubb som han själv startade.
- Det var väldigt roligt, vi hade en del hårda matcher mot just Pärlan, det snackades mycket bowling då, säger han.
Vad hände med Pins?
- Tyvärr blev det så att jag fick sköta det mesta och till slut orkar man inte och allt föll ihop som ett korthus, säger han.
Du har av vissa ansetts som ganska frispråkig?
- När man idrottar är "het", så måste folk lära sig skilja på när man idrottar och hur man är privat, visst finns det saker jag sagt som kanske var korkat att säga, dum vore jag om jag sa något annat.
- Säg den idrottsman som inte sagt grodor.
- Sen tycker jag att man skall säga till personer direkt, det känns mer ärligt och inte gå bakom ryggen.
Hur mycket kontakt har du med bowling i dag?
- Ingenting, bowling är ju fortfarande kul, jag följer ju Pärlan och Arvid Thomsson och så, men inget annat.
Vad tror du om gotländsk bowling?
- Jag säger som jag alltid sagt, ungdomssatsning, man måste satsa stenhårt på ungdomsverksamhet.
Trots att Ove nu lagt av med bowlingen betyder det inte att han är sysslolös, han har två grabbar som båda idrottar.
- Jag har Rasmus som spelar innebandy i Visby IBK:s P92 och där är jag med och hjälper till med det mesta. Sen har jag en grabb, Billi som skolar sig till racerförare, så jag har fullt upp ändå, säger han.
Så jobbar vi med nyheter