Det går inte att ta miste på vilken som är Jarlis Jarlhedens favoritklubb.
På 70-talet var han en fotbollsspelare som stack ut här på ön – tuff, kaxig, självsäker och målfarlig. En spelare som motståndarna inte tyckte särskilt bra om och ofta skapade rubriker i tidningarna.
Han bor numera i Solna men besöker hemön i stort sett varje sommar – barndomsvännen Lennart ”Alma” Almqvist i Hejnum får besök liksom syrran Bisse i Visby.
Vi har bestämt träff på Adelsgatan 9 i Visby. Där ligger hotellet där Jarlis och bor några dagar.
– Hotellet har jag faktiskt själv varit med och skapat, säger Jarlis lite kaxigt. Det var Visby AIK (läs Janne Lindell) som drog igång verksamheten här en gång i tiden.
– Huvudsyftet med den här resan till hemön är Jarlis numera stora intresse för dart. Det vi amatörer kallar ”kasta pil”.
Min kompis Tommy och jag ska vara med i Gotland Open, det är fjärde gången jag är med. Älskar dart, har faktiskt varit tvåa en gång i Solna AIK:s klubbmästerskap.
Det där med dart behöver vi inte fokusera särskilt mycket på den här gången. Ni kanske istället är nyfikna på en förklaring till varför han skippat sitt egentligen förnamn Kjell-Åke till förmån för Jarlis.
– Jag hade båt och jobbade med charter i Västindien i sex år. Mina kompisar och medhjälpare där hade svårt att säga Kjell-Åke och Jarlis låg bättre i deras munnar. Därför bytte jag förnamn…
Jarlis Jarlheden vann GA-bollen 1974. "Jag hade väl egentligen ingen konkurrens", säger han i dag 50 år senare.
Till fotbollen. Jarlis minns tillbaka på debuten som 15-åring i Visby AIK:s seniorlag.
– Tror det var mot Fardhem. Vi låg under med 3–0 i halvtid och klarade 3–3 och jag spelade fram till två av målen. Dagen efter skrev sportchefen Age Franking i tidningen. ”Vad månde bliva av denne yngling?”.
Ja, vad blev det? Jo, en spelare som 1974 fick GA-bollen som öns bästa, gjorde flera matcher i det gotländska landskapslaget, vann skytteligan och skapade rubriker som spelare i såväl Visby AIK, som VIF Gute och Dalhem. Klubbarna som han representerade på Gotland.
– Jag hade väl egentligen ingen konkurrens om GA-bollen 1974, skrattar Jarlis på sitt självsäkra sätt.
Jarlis Jarlheden sittande på gräset. Den här gången blev det inte mål.
Men allt gick minsann inte på räls. Året efter den där GA-bollen, alltså 1975, hittar undertecknad en artikel som jag själv skrev om Jarlis i början på september -75. Där står bland annat att läsa:
”I fjol utsågs Kjell-Åke Jarlheden till Gotlands bäste fotbollsspelare. Han delade segern i Gotlands Tidningarnas skytteliga med 24 mål, hade anbud om provspel för allsvenska AIK från Solna. I år har det varit ovanligt tyst kring denne kontroversielle och frispråkige Visbygrabb”.
Lite längre ner i artikeln svarar Jarlis på frågan varför det bara blivit fyra fullträffar för honom en bit in på höstsäsongen.
”Vi spelar ungefär som landslaget, satsar på kontringar. Då blir det inte så många mål mot fastlandslagen”.
Jarlis Jarlheden på kontoret under åren på Rydbergs Elbyrå i Visby.
När jag försöker pumpa Jarlis på hans styrka som fotbollsspelare hamnar han gång efter annan på spelstilen.
– Min tuffa spelstil, jag tog inte stryk av någon.
Men du hade väl något annat också?
– Jo, jag hade en riktigt vass högerfot och var säker på straffar, satte dem nere i ena hörnet. Nickduellerna förlorade jag sällan, hade bra spänst.
Jarlis kommer efter ett tag på ytterligare en sak han var bra på?
– Jag slog tunnlar på motståndarna, det retade många…
Vet att din favoritklubb (syns på klädseln) är Solna AIK. Du var ju där och provspelade.
– Jag gjorde faktiskt ett par mål i testmatchen mot Juniorlandslaget. Men samtidigt var min dåvarande fru Berit gravid. Då valde jag att stanna kvar på Gotland, hon var ju min kärlek.
Han var en riktigt vass målskytt Kjell-Åke Jarlheden, som numera heter Jarlis i förnamn. Här hinner han avlossa ett skott innan Romas IF:s Jan-Erik Karlsson når fram.
Jarlis har otaliga berättelser om avgörande mål han gjort och hur han retat både motståndare och publik. Vi tar en match i och mot Stenkyrka som exempel. Jarlis berättar:
– Det var en DM-match. Vi i Visby AIK hade gjort en medioker första halvlek och låg under i paus. Hörde hur några gubbar i publiken sa att den där nummer 7 (Jarlis) inte hade varit särskilt bra.
Jarlis gick då fram till gubbarna och sa lite kaxigt:
– Hörrni, det är en halvlek kvar.
Det där fick gubbarna minsann äta upp. Efter paus gick Jarlis in och gjorde fem mål och spelade AIK vidare i DM.
– Efter matchen gick jag fram till gubbarna igen och de fick då erkänna att jag hade gjort en bra andra halvlek…
I ishockey var Jarlis Jarlheden målvakt i bland annat Wisby IF. Här tillsammans med lagkompisarna, från vänster Greger Persson, Sören Klintbom och Ronny ”Tutten” Nilsson.
Vi ska inte glömma att Jarlis även var en riktigt duktig ishockeymålvakt. Vaktade kassen för klubbar som Wisby IF, Visby AIK och Visby BoIK. Och även för det gotländska distriktslaget.
– Jag stod upp länge, simmade nästan aldrig omkring på isen. Och min plockhandske var guld.
Karriären började med en pojkmatch i den så kallade GF-cupen. Jarlis berättar:
– Jag var lite sen till samlingen och när jag kom till omklädningsrummet i källaren på Borgen hade alla redan klätt om och det fattades i en målvakt. Lagledaren sa då åt mig att det var jag som fick bli målvakt. Jag drog på mig alla skydden och minns att jag gick med hela utrusningen på mig från Borgen till Gutavallen. Det var en jobbig start.
Men Jarlis blev ändå en riktigt vass målvakt och när han skulle bestämma sig för Visby AIK eller Wisby IF lockade den sistnämnda klubben med ett erbjudande han inte kunde motstå.
– Jag fick en ny plockhandske och en tvättmaskin värd tusen spänn. Det kunde jag inte nobba.
Legendaren Berra Green i Hemse var på den här tiden en av Gotlands allra bästa ishockeyspelare. Men det var inte alla gånger han lyckades överlista Jarlis.
– Han kom fri, jag tog pucken i ”plocken” och Berra for in i kassen…