På travbanan utförs stordåd dagligen

Var det många av er som såg vad som föregick starten av lopp 7 på Skrubbs i tisdags? Precis när bilen börjar rulla och samtliga ekipage är på väg upp mot vingen börjar Blyge Blixten krångla. Vet inte om han blev blyg för bilen eller vad det var men han stegrade sig helt enkelt. Stod rätt upp en stund och körande Johan Wiman var nere med en stor del av kroppen och kände på banmaterialet.
Det var så nära en olycka det kan bli, men människor av Wimans kaliber brukar klara ut sådant där.
Vi har nu kommit halvvägs in på travsäsongen här på Gotland. 64 varmblodslopp har körts. Det motsvarar, i runda slängar, 700 startande hästar.
Alla dessa starter och väldigt få olyckor. Peppar, peppar.
***
Det var V65 här i tisdags. Mediabevakningen större än annars och med, åtminstone några, fler gästande tränare ock kuskar än vanliga tävlingsdagar.
Travsporten måste förresten vara unik med sin konkurrenssituation. Ena dagen tävlar Stig H och Torbjörn Jansson i högsta divisionen på V75 med sina adepter och sin körkunskap.
Bara för att i nästa stund åka till Gotland eller Hagmyren och möta dessa banors hemmalag.
Som om Kalmar FF plötsligt fick för sig att flyga över och möta Dalhem i fotboll. Bara för att bygga upp lite självförtroende.
Och dessutom få ta med sig, de eventuella, poängen in i sitt ordinarie seriesystem.
Och ändå ger vi inte upp. Trots elitiseringen inom travsporten med mer pengar till lopp där de som redan har råd att köpa dyra hästar, för att ha hos dyra tränare, tar det mesta av kakan.
Vi småbrorsor med våra småbörsar vägrar tydligen att ge upp.
Också en typ av vardagshjältar kanske?
***
Om du någon gång kört travlopp vet du vilka otroligt små marginaler det handlar om. I relativt höga farter. Att det inte sker fler olyckor än det gör har vi alla skickliga kuskar och ryttare att tacka för.
Ifall det här med att våga köra travlopp handlar om mod eller dumdristighet ska jag låta vara osagt.
Jag själv har i alla fall blivit en fegis. Hare, mes, ynkrygg, kalla mig vad ni vill. Jag skulle inte tordas köra lopp igen helt enkelt.
***
Jag är motsatsen till en gammal gubbe hemma i Sörmland. På en fråga ifall han aldrig var rädd då han kämpade för Finland under andra världskriget fnyste han bara och sa:
"Trött och hungrig, det har jag varit. Men rädd, det har jag aldrig varit"
Undrar om inte han är släkt med Wimanspojkarna förresten.