Pontus går i sin pappas fotspår
SKYTTE: Inom det gotländska skyttet är det ett namn som figurerat mer än andra de senaste tjugo åren. Peter Nordgren.Men nu finns anledning att lägga ett nytt - om än ett snarlikt - namn på minnet. Pontus Nordgren.
Och visst har han att brås på. Pappa Peter tog sitt första SM-guld 1992, och har hunnit med en hel del mer sedan dess.
- Guld i standardpistol och sportpistol, och två guld i fältskytte. Och så har jag ju ett antal silver och brons, jag vet inte hur många, berättar Peter om sina SM-bedrifter genom åren.
<span class='mr'>Ligger på tio-i-topp-listor</span>
Även från mammas sida lär Pontus ha fått en och annan prickskjutargen. Mamma Eva har inte lika diger meritlista som pappa Peter, men en mästartitel finns hemma i hyllan.
SM-guld i gevär från 1975.
Pontus Nordgren har trots sin ringa ålder hunnit med en del redan.
Förutom nämnda guld- och bronsmedaljer i SM i år har han en fjärdeplats från fält-SM i fjol bakom sig.
- Det är väl de tre jag rankar högst, säger Pontus Nordgren, som också ligger på den svenska tio-i-topp-listan, skyttesportens egen rankinglista, i både sportpistol och luftpistol.
<span class='mr'>Tränar på skoltid</span>
För den oinvigde kan antalet olika grenar inom pistolskyttet te sig oändliga, och riktigt så är det inte men visst är finns ett otal olika skyttevarianter. För far och son Nordgren är det dock en "mindre" antal grenar som gäller.
Sportpistol, luftpistol, fripistol, standardpistol, grovpistol och snabbpistol, samt banskytte och fältskytte får liksom vara tillräckligt.
- Det är ingen idé att börja specialisera sig än. Jag försöker hålla en så bra bredd som möjligt, säger familjens arvtagare.
Pontus läser andra året på det naturvetenskapliga programmet på idrottsgymnasiets hemortsalternativ, vilket gör att han får lite extra träningstid genom skolan.
- Vi tränar kanske inte på fler saker, men det blir mer kvalitativ träning. Och vi kör teori ibland, säger han som en förklaring på varför skyttet har lossnat för hans del på senare tid.
<span class='mr'>"Har alltid en träningskamrat"</span>
Pontus Nordgrens satsning på utomhusskytte, alltså med krut, sköt fart på allvar först för ett par år sedan, i samband med att han började hemortsalternativet på gymnasiet.
Luftpistolkarriären inleddes dock redan i tolv-, trettonårsåldern och luftgevär hann han testa något år innan dess.
Vad betyder det för er att ni båda, med framgång, håller på med samma sport?
- Det betyder mycket. Om pappa åker och tränar så åker ju jag också, och om jag åker och tränar så åker han med. Man har alltid en träningskamrat på så vis. Och pappa har ju hållit på länge, han kan alla de där små tipsen som är bra att veta, menar Pontus.
<span class='mr'>J-landskamp i helgen</span>
- Jo, men själva skjutandet får du minsann sköta själv, säger pappa Peter ödmjukt men håller med om att visst är det säkert en fördel för sonen med en erfaren far vid sin sida.
- Han har blivit bättre och stabilare, helt klart, berömmer pappa Peter.
Närmast för 16-åringen väntar nu en juniorlandskamp kommande helg. Helgen därefter är det sedan är det östsvenska mästerskap, men frågan är om det blir någon tävling för Pontus.
- Det har varit rätt mycket nu, men vi får se. Om det går bra i landskampen vill man nog rida på vågen ett tag till, säger han optimistiskt.
Så jobbar vi med nyheter