Positivt att vara idrottsskadad
Eller nej, inte small, det knäppte bara lite introvert men smärtan däremot, den larmade och stod i.
Känns lite B. Att tvingas gå passgång för 25 kilo jords skull.
Ska man halta, ska det göra ont, ska det värka och ila, då ska det vara för att man är idrottsskadad. Att vara idrottsskadad är i min värld ett positivt tillstånd, till skillnad från sviterna av ett ergonomiskt helt förkastligt lyft.
Sån tur då att jag är idrottsskadad. Också.
Hon jag bor med säger att det hör ihop med min ålder men det är bara taskspel. För jag vet, verkligen VET, att min stramande och onda hälsena beror på för hård och idog löpningsträning. Det är ju det jag ägnar mig åt, att springa rätt långt och ganska länge.
Förutom via salvor, gel och stretching försöker jag bli konkurrenskraftig igen med hjälp av en gammal motionscykel, en sån där vit som säkert står bortglömd i en källare nära både dig och dig.
Jag har lånat den av bekanta i Eksta.
Halv två natten mot en onsdag var jag där och rev i deras uthus till skenet av en Toyota-kombis flödande halvljus. Kände mig som en tjuv. Men om det var någon som såg mig så var det alltså inget konstigt, tiden för hämtning var om än märklig så trots allt överenskommen.
Det är skittråkigt att trampa så jag lättar upp det med musik.
Plockar fram min cd-freestyle och sen får lillgrabben välja skiva. Han är snart fem, har ingen aning, så det kan bli vad som helst.
Han kommer med en platta och så trampar jag tills den tar slut.
Magnus Ugglas 70-talare "Om Bobbo Viking" är både bra och lagom lång, dryga halvtimmen. Härom dagen svettades jag till Southside Johnny & the Ashbury Dukes och i lördags faktiskt till Alice Coopers "Hey stoopid".
Men när han i söndags kväll kom viftande med Lundell-dubbeln "Club Zebra" var det inte kul längre, jag tvingades hoja i två jävla timmar och 27 minuter och trodde till slut att jag skulle svettas bort eller rent av dö.
Man är ju ingen "onion" precis. Du vet han, Lövkvist, som cyklar runt alla länder han känner till. För sen dess har jag inte bara rygg- och hälproblem, jag har ont i arslet också.
I ärlighetens namn gav jag upp efter halva andra cd:n, men det krävde sin man i alla fall att ligga...ja, i alla fall inte på botten.
* * *
Nåväl, det finns annat som är långt, inte bara Lundells skivor. En cricket-match, till exempel.
Det var så häftigt så jag vara bara tvungen att skriva ner det, telegrammet i morgon-sporten på tv den 13 september.
"Matchserien mot Australien som England vann med 2-1 har pågått sedan SLUTET AV JULI".
* * *
Vi, eller jag, fick ner vinbärsbusken till slut och alla rörelser jag gjorde gick i ultrarapid. Eller ultrapid, som jag trodde det hette när jag var liten. Det som gjorde mest ont var att gräva hålet. Nu hoppas vi på vinbärs till hösten
* * *
Sportchefen har sagt att "Lördag" bör behandla lokal sport så okej, jag skriver väl Visby TK då. Vi säger så.
Så jobbar vi med nyheter