"Jag hade liksom en inbyggd kompass"

Ronny Liljegren, nummer 22 i raden av Legendarer. Ronny var mer eller mindre omöjlig att besegra, han vann Mästartröjan 13 gånger.

Ronny Liljegren under en av många segrar, här från 3-dagars.

Ronny Liljegren under en av många segrar, här från 3-dagars.

Foto: Läsarbild

Sport2019-10-01 10:20

En heltidsarbetande bonde från Fole som bosatt sig i en toppmodern lägenhet på Snäck med en betagande utsikt över Östersjön. Stämmer det egentligen?

Visst är det så!

Jag bestämmer träff för en intervju med Ronny Liljegren, 59, mannen som så totalt dominerade orienteringen på Gotland under hela 80-talet och en bit in på 90-talet. Hade tänkt mig att åka till gården Östryftes i Fole där han driver sitt jordbruk. Men så blev det ingalunda.

– Kör Lummelundsväg ut från Visby, 140 meter förbi Snäcknerfarten. Där svänger du till vänster in på Korpklintsvägen, jag står och tar emot, säger Ronny i telefon.

Jodå, han står där. Några timmar tidigare har han varit på gården i Fole och dragit igång dagens arbete. Nu är han tillbaka i Visby och ”offrar” tid för ett reportage i GA-serien.  

– Brorsan, jag och grabbarna samlas alltid på gården vid 7-tiden på morgonen och planerar dagens arbete, berättar Ronny.

Det var för sex år sedan som Ronny och hans fru Birgit bestämde sig för att flytta till Visby eller närmare bestämt till Snäck.

– Vi hade bott i Fole i nästan 30 år, varför vänta med att flytta tills vi blir pensionärer. Att komma hit till Snäck var fantastiskt, som att komma till något fint ställe utomlands…

Vi återkommer till jordbruket i Fole i reportagets sista stycke.

Ronnys bedrift som orienterare på Gotland är unik och imponerande. Mellan åren 1979 och 1994 vann han den så kallade mästartröjan 13 gånger, därav tio i rad åren 1982-1991. Han var bara 19 år vid första segern och 34 när den sista tröjan bärgades.

– Det var roligt för mig, men kanske lite tråkigt för orienteringssporten, säger Ronny som är synnerligen lågmäld och ödmjuk och inte på något sätt vill framhålla hur överlägsen han egentligen var.

Hade du ingen konkurrens?

– Jodå, Roger Andersson var riktigt bra och kom tvåa flera gånger. Honom hade jag unnat en tröja.

Ronnys karriär började som 10-åring med både skidåkning (Stenkyrka IF) och orientering (Bro OK) 1970. Den tre år äldre brodern Christer blev bäst på skidor, Ronny tog kommandot i orientering.

Något särskilt du minns från ungdomsåren?

– Som 14-åring vann jag min klass i 5-dagars, det kändes stort.

När det var dags för lumpen blev det inte helt oväntat vid idrottsplutonen i Örebro.

– Där fick jag veta vad träning egentligen är, vi tränade i stort sett varje dag. Då var jag i valet och kvalet om att bli jordbrukare eller inte. Att driva jordbruk och samtidigt satsa fullt ut på orientering skulle bli svårt, säsongerna sammanfaller.

Men Ronny hade förstående och orienteringsintresserade föräldrar (Börje och Berit, båda avlidna) som då drev gården i Fole och som lät honom både träna och tävla så mycket han ville. Mästartröjorna radades alltså upp. Hur lyckades då Ronny i nationell konkurrens?

– Nja, jag fick väl aldrig riktigt till det, tycker Ronny. Tävlade för mycket på Gotland för att lyckas i den mer kuperade fastlandsterrängen.

Men en andraplats på den långa nattsträckan i Tiomila, en 13:e plats i natt-SM och en plats bland de 20 bästa i H 21 elit i 5-dagars finns ändå på meritlistan. Lägg därtill dubbla SM-tecken i veteran-SM herrar 55 år och äldre och ett par Vasalopp på skidor.  

– Fast såna där veteran-SM räknas väl inte så mycket, säger Ronny och skrattar lite.

Vad var det då som gjorde och fortfarande gör Ronny till en så duktig orienterare?

– Hade faktiskt väntat mig den frågan. Jag har väl alltid varit ganska vältränad och uthållig och haft ett bra psyke. En del sa också under mina bästa år att jag liksom hade en inbyggd kompass. Men det märker jag inte idag. Missar mycket mer nu än när jag var som bäst. Dessutom har jag blivit mer nervös och gör större bommar så här på äldre dar.  

Som ni märker av texten håller Ronny igång med orientering än idag. I den här sporten kan man ju tävla hur länge som helst. Som träning blir det några rejäla löprundor två-tre gånger i veckan.

– Jag ser när han drar iväg med sitt spänstiga steg, intygar välkände politikern Bosse Björkman (s) som bor granne och även är revisor i den bostadsrättsförening där också Ronny sitter med.

Och apropå styrelser så är Ronny även ordförande i Bro OK sedan flera år, ett sätt att betala tillbaka och även se till så att klubben fostrar nya förmågor. Nästa år fyller klubben - med den fina anläggningen vid Kinnerstugan - 50 år. Och han själv blir 60! Och det kommer att firas. Hur vill Ronny naturligtvis inte riktigt avslöja…

Orienteringen har ju haft svårt att rekrytera ungdomar under flera år, men det ser nu ut att vända.

– Tycker vi har en bra ungdomsverksamhet. Det är många som kommer på våra träningar. Sen gäller det att även få med dem på tävlingar, det är svårare. Men lyckas vi få med även föräldrarna är det alltid lättare.

Vi återvänder till jobbet på gården vid Östryftes i Fole. Det är där Ronny tillbringar sina arbetsdagar. Som ibland kan bli ganska långa. Den lite ”glassigare” tillvaron vid Snäck får vänta tills arbetsdagens slut.

Gården drivs som ett aktiebolag av Ronny och hans tre år äldre broder Christer, känd som öns meste Vasaloppsåkare. Delägare är också Ronnys son Andreas, 30 och Christers son Christian, 32. Den sistnämnde bor på gården med sin familj.

Jordbruket, som bedrivs på fina myrmarker, är på cirka 300 hektar inklusive arrenden och man koncentrerar sig i första hand på odling av morötter och palsternackor och en del spannmål. Inga djur.

– Det har inte funnits djur på gården sedan 1969, säger Ronny.

Hur går då jordbruket rent ekonomiskt, ni är ju flera som skall dela på inkomsterna?

– Jag kan inte klaga, vi kan i alla fall ta ut hyfsade löner.

Gården och uppdraget som ordförande i Bro OK – det är det som idag upptar det mesta av Ronnys tid och tankar. Men vid åtminstone ett tillfälle kan han koppla av riktigt ordentligt.

– Jag har blivit farfar, det är helt fantastiskt när jag får ta hand om Emmon. Rena högtidsstunderna.

Vi skiljs åt och 59-årige Ronny Liljegren återvänder till dagens arbete vid Östryftes i Fole.

Ronny Liljegren är den 22:a legenden i GA:s långa intervjuserie med gotländska toppidrottare. Tidigare har ni kunnat läsa om Anna-Ewa Karlsson, höjdhopp, Torgny Björkqvist, löpning, Tor Broström, tresteg, Lennart Åkerblom, handboll, Tony Olsson, speedway, Jesper Mattsson, fotboll, Inga Wallin, friidrott, skidor, badminton m m, Jan-Erik Östergren, skidor, Katja Lefwerth, basket, Solveig Löfgren, varpa, Tommy Hagberg, tyngdlyftning, Åsa Jakobsson, fotboll, Linnea Gustafsson, orientering, Holger Daun, boxning, Vladimir Kapustin, fotboll, Per Jemsby, tennis, Thomas Löfqvist, cykel, Mattias Sunneborn, friidrott, Ida Sandin, simning, Jenny Hardingz, boxning och Rune Larsson, fotbollsdomare.

Fakta

Namn: Ronny Liljegren.

Ålder: 59.

Yrke: Bonde.

Fru: Birgit, 57.

Söner: Andreas, 30, bonde och Niklas, 28, kock.

Bor: Korpklintsvägen, Snäck.

Sport: Orientering.

Meriter: 13 mästartröjor och mycket annat.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!