Rosens damer imponerar i "ettan"

Rosens damer har seglat upp i division 1 som en het kandidat till kvalet till elitseriekvalet.
Tjejerna har hittills inte förlorat någon match, har som sämst en oavgjord match mot Ön, tvåan i serien.
För ett år sedan såg det inte alls så lovande ut. Rosen ramlade ur division 1 2006 och skulle om det varit som tidigare gått till division 2. Men alla distrikten gjordes om och Rosen hamnade i Gotlandsserien

Spela mot herrar
Eftersom Rosen var enda damlaget fick de spela mot herrarna.
-Det var tråkigt i Gotlandsserien trots att vi visste att vi skulle få en gratisplats till ettan, men folk tröttnade. Det var inget kul, säger Mia Eklöf.
-Vi var några som bet ihop och så kom de här små räddande änglarna, fortsätter Mia.
De räddande änglarna det var ungdomarna från Klinten, systrarna Maria och Emma Karlsson.
-Klinten var bra, där fick vi mycket hjälp, men vi fick spela med killarna och enda chansen att få spela i fastlandsserie var att gå till Rosen, säger Maria.

Från elitserien
Ja, så kom Lena Segerdahl-Rasmusson med rutin från elitserien sedan tiden på fastlandet, Alingsås, Uddevalla coh Trollhättan.
-Jag började spela, men kroppen ville inte, så jag gick in som ledare istället, säger Lena.
Stefan Bergh var ledare tidigare men sa ifrån sig uppdraget vid nyår. Stefan hade nog med elitserien med Pärlan.
-Det har blivit stor skillnad. Lena är min fjärde lagledare och det är en fruktansvärd skillnad med en kvinnlig ledare. De manliga tar inte lika mycket hänsyn, säger Mia Eklöf.
Vad tycker Lena om att vara ledare?
-Jätteroligt, men svårt samtidigt. Det är många att lyssna på och ta hänsyn till. Jag vill ha harmoni i laget, vill att alla skall trivas. Jag har pratat med alla och försöker rätta mig efter deras önskemål i den mån det går.

Inte älska alla
-Personkemin stämmer inte med alla, men när vi är i hallen är vi ett lag, fortsätter hon.
-Man behöver inte älska alla, men man skall kunna umgås i hallen även om man inte vill göra det privat. Och vi har en grym åldersskillnad och kompletterar varandra, säger Mia Eklöf.
Yngst är Maria Karlsson, 15 och äldst Vivian Molin, 63, övriga är i åldrarna däremellan.
Allt detta tillsammans är nog nyckeln till Rosens framgångar, men det finns flera förklaringar.
-Det är viktigt att jobba som ett lag, att ha en hand till kompisen även om det går dåligt för en själv. Och att aldrig ge upp, det är jag noga med. Ruska aldrig på huvudet, matchen är inte slut förrän sista klotet är slaget, säger Lena.
-Vi kämpar in i sista rutan, det är där vi slår motståndarna, säger Mia.
Rosen har nu nio matcher kvar, varav fem hemma.
Är det lättare hemma?
-Nej, vi har större press hemma. Det är lätt att ha lite förutfattade meningar om banan hemma, säger Lena.

"Rädda" för Stjärnan
Den 2 mars möter Rosen Stjärnan hemma och det är nog det laget som Rosen är mest "rädd" för. En seger över Stjärnan skulle kännas som en extra bonus.
-Stjärnan har en landslagsspelare och har varit uppe och nosat på elitserien, säger tjejerna.
Målet är att gå till kval till elitseriekvalet.
-För ett halvår sedan hade jag inte sagt så, trodde på elitserien till 2011, för då har de yngre kommit fram och fått mera rutin, säger Lena Segerdahl-Rasmusson.