Simtalangen Linus Kahl.
2015: Linus Kahl, Wisby Simsällskap
Det har nu gått drygt sju år sedan simlöftet Linus utsågs till Årets Talang. Idag hittar vi honom i Alabama i USA där han kombinerar simning med studier.
– Att studera här var det självklara valet för mig. Flera av världens snabbaste simmare går också på college, bättre motstånd går inte att få.
Linus favoritdistanser är bröstsim och medley. Bästa framgångarna så här långt?
– Att vi som lag kom tvåa förra året i tuffaste Conference Championship i USA, en stor grej. Några silver på SM och en semifinal i junior-EM.
Framtidsdröm?
– Min stora dröm är att få representera Sverige på ett olympiskt spel, att simningen skall uppmärksammas mer i media och att folk skall få upp ögonen för sporten jag älskar.
2015: Maja Elofsson, P18 IK, fotboll.
Maja var den första flickan, då 15 år gammal, som Wisby IF veteranförening utsåg till Årets Talang. I motiveringen kan vi läsa:
”Endast 15 år gammal har Maja etablerat sig som en startspelare i P 18:s damlag. Av ledare bedöms hon som en lovande talang med stor utvecklingspotential. Maja är dessutom ett föredöme både på och utanför fotbollsplanen”.
De följande åren spelade Maja en hel del A-lagsfotboll för sitt P 18, men motivationen har inte alltid varit på topp. Även förra säsongen fanns Maja med i A-truppen.
– Nu har jag nog lagt av, säger Maja när vi når henne. Fast man vet aldrig… Den här säsongen skall jag i alla fall vara evenemangsansvarig vid P 18:e hemmamatcher. Så jag är i alla fall med en del runt fotbollen.
P18:s Maja Elofsson tror att fotbollskarriären är över
2016: Gabriel ”Gabbe” Vikic, VIF Gute, friidrott
Var som 14-åring landets klart snabbaste i sin åldersklass på alla sträckor mellan 60 och 300 meter. Gjorde en riktig kométkarriär med tider som 7,51 på 60 meter, 9,38 på 80 meter och 36,31 på 300 meter.
– Sen har det gått lite upp och ner på grund av skador och sjukdomar, berättar ”Gabbe”. Jag tog i alla fall USM-guld på 400 meter 2019 och kom tvåa i Finnkampen samma år.
Idag jobbar 21-årige Gabriel som resurs på Västerhejde skola och skall i höst plugga till polis i Växjö. Han fortsätter satsa på sin löpning och hoppas komma med till sommarens Island Games på Guernsey. Han hjälper också till som ungdomstränare i VIF Gute.
– Jag tycker 200 meter (pers på 22,61) är roligast, men jag är bäst på 400 meter (pers på 49,57) där jag också kommer att satsa mest.
Gabriel Vikic hjälper till som ungdomstränare i VIF Gute.
2016: Natalie Wramner, Gotlands Fäktklubb.
När Natalie utsågs till Årets Talang på tjejsidan 2016 var hon Sveriges främsta värjfäktare i åldersklassen 17 år och yngre och kom till och med på andra plats i SM för U 20. Imponerande!
Natalie bor numera i Stockholm och har bytt från Gotlands Fäktklubb till FFF som står för Föreningen för Fäktkonstens Främjande som är Nordens ledande klubb inom sporten.
”En härlig förstärkning som vi får till klubben” skrev FFF på sin hemsida när övergången var klar.
Två år efter att Natalie blivit utsedd till Årets Talang kom den stora framgången – hon blev svensk seniormästare! SM avgjordes för övrigt här på Gotland och Natalie vann den oerhört jämna finalen i förlängning mot klubbkamraten Ebba Karlsson.
Sedan drygt ett år tillbaka tar Natalie en paus från sitt idrottande.
Nathalie Wramner har tagit en paus från fäktningen.
2017: Amanda Glansholm, Stenkumla Skyttegille.
Rankades bland landets fyra-fem bästa luftgevärsskyttar i sin åldersklass 2017. Vid Island Games samma år knep hon två silvermedaljer.
I motivationen står dessutom: ”En bidragande orsak till att Amanda får priset är hennes vilja att hjälpa andra, ställer alltid upp när någon behöver hjälp och är också tränare för klubbens yngre skyttar”.
Därefter har hon samlat på sig en hel del medaljer, bland annat tre guld och fyra brons under SM, JSM och Island Games 2019.
Sjukdomar som diabetes typ 1, astma, högt blodtryck och diverse allergier gör dock att Amanda just nu inte tävlar. När vi når henne jobbar hon som djurskötare på en gård i Lokrume.
– Jag har istället satsat på jobb, skaffat hund och har tävlingsambitioner med hunden. Har dock inte sålt skyttesakerna, är lite sugen på att dra igång igen, men tiden är knapp just nu.
Amanda Glansholm har stoppats av olika sjukdomar
2017: Max Hedbom, VIF Gute, bordtennis.
Ni som följer sporten vet förstås att Max tagit klivet upp i den svenska pingiseliten med spel i landets högsta serie för BTK Rekord (Helsingborg) i Pingisligan.
– Jag har tagit tre segrar i Pingisligan och på de elva förlusterna har sju varit i skiljeset, berättar Max som även spelar seriespel i Danmark (25-0 i matchkvot!) och i Norge där han bara förlorat en enda match.
Pingisen är egentligen ett heltidsjobb (8-10 träningspass i veckan), men Max hinner också med att plugga ekonomi på distans. Vad han är mest stolt över?
– Är nog att vara obesegrad i Danmark. Är även väldigt stolt över den senaste vinsten mot Simon Berglund i Pingisligan. En otroligt viktig lagmatch, då var det skönt att bidra med en seger.
BTK Rekord ligger när detta skrivs i mitten av den svenska Pingisligan.
Max Hedbom satsar intensivt på sin bordtennis.
2018: Kevin Stenegärd, Stånga IF, bowling.
19-årige Kevin är Stånga IF:s bäste bowlare med ett snitt i seriematcherna på över 900 poäng. Imponerande! Stånga leder dessutom sin division 1-serie klart.
– Det jag är mest nöjd med är att jag fått gå på bowlinggymnasiet i Nässjö och fått lära mig väldigt mycket där, berättar Kevin som även spelat för Team Clan i elitserien och nått bra resultat på Europatouren.
Hemligheten bakom framgångarna?
– Mycket träning, men det krävs även att man pluggar teori.
Idag jobbar Kevin på Stånga brädgård, men öppnar för att återigen flytta tillbaka till Nässjö.
– Det lockar att spela med ett härligt gäng i elitserien och kanske också åka på större tävlingar och Europatourer.
Kevin Stenegärd har gått på bowlinggymnasiet i Nässjö
2018: Moa Örevik, VIF Gute, friidrott.
Var som 15-åring en riktigt stor talang i längdhopp - 2018 bäst av alla i Sverige i kvalet till USM med ett hopp på 5,47, nytt gotlandsrekord för flickor 15 år. I finalen på USM räckte hennes 5, 37 till brons. Hon hoppade som allra längst några år senare, 5,91 utomhus. En svår skada i bäckenet har dock satt stopp för längdhoppskarriären.
– Jag håller numera på med trav. Har två egna travhästar, en starthäst som är åtta år och en som är tre år och skall kvala i höst. Det är såklart tråkigt att friidrottskarriären är över, men jag har också kommit långt med trav och är nu B-licensierad tränare för travhästar.
– Samtidigt som jag velat hålla på med friidrott så säger läkaren nej till att hoppa och springa efter min steloperation som jag skall göra i september. Skadan verkar inte släppa utan den blir värre desto längre tiden går utan operation.
Moa Örevik har haft stora problem med sin rygg