Legendarerna
Lars-Åke Hägglund, 59 och Ann-Louise Hansson, 55 har gjort en strålande karriär i rally. Var suveräna på Gotland under 80 och 90-talen. Och än idag händer det att de ställer upp i tävlingar och visar finfin klass.
– Vi har fungerat så bra ihop, säger Ann-Louise. Tror aldrig vi grälat en enda gång under en tävling. Häftigt att kunna ha ett gemensamt intresse.
– Ann-Louise har alltid varit lugn och sansad att ha bredvid sig. Man har kunnat lita på henne, fyller Lars-Åke i.
Idag är det sonen Rasmus, 23, som ser till att rallysporten lever vidare inom familjen. Talang finns onekligen.
De sitter vid köksbordet hemma vid Björkhage i Dalhem. Det syns att de fungerar bra ihop - även utanför en rallybil. Ögonen strålar när de berättar om alla tävlingar de varit med om. Fast minnet sviker ibland. Det får Ann-Louise, eller ”Issa” som hon mest kallas, att hämta tre digra klippböcker där det mesta finns dokumenterat.
– Jag vet i alla fall att vi vunnit DM tio gånger och Påskcupen två gånger, säger Lars-Åke utan spana i facit. Vid en av segrarna fick vi en prischeck på 5000 kronor, det var stort på den tiden. Minns att alla körde som galningar för att vinna just den tävlingen.
Vi kan ju tillägga att Påskcupen var en riktig höjdartävling på den tiden där även flera högklassiska fastlandsförare deltog.
Lars-Åke kom tidigt i kontakt med bilar – jobbet vid Siltbergs bilaffär i Visby hjälpte till att även styra in på bilsporten. Och bilar (läs Ford Escort) har ”förföljt” honom i alla år. Numera är en VD för egna Visbyfirman Gotlands Plåt & Billack AB med ett tiotal anställda, inklusive sonen Rasmus.
Även Ann-Louise – jobbar som lärare vid skolan i Endre – hade ett tidigt intresse för bilar och rally.
– Det var många hemma i Tingstäde som körde, jag var faktiskt kartläsare åt ett par andra grabbar innan jag träffade Lars-Åke.
Vid en tävling på 80-talet i Lars-Åkes hemsocken Östergarn gick det extra bra för Lars-Åke och Ann-Louise. Segermarginalen blev skyhög. Hemmaplan var måhända en viss fördel.
– Efter det blev det ingen mer tävling förlagd till Östergarn, skrattar Lars-Åke…
Innan resan till Dalhem ringer jag Jörgen ”Jea” Hellström som jobbat intensivt och omfattande med rally på Gotland i massor av år. Han var dessutom den som ofta besiktade bilarna innan start. Nå, vad tycker du om Lars-Åke som rallyförare?
– Mycket noggrann med bilen, nästan lite pedantisk. Han körde väldigt lugnt och metodiskt, stressade aldrig. Samspelet mellan Lars-Åke och Ann-Louise fungerade också bra. Hon är en rutinerad kartläsare som inte heller stressar upp sig. Viktigt att köra med samma team år efter år.
När jag berättar om synpunkterna från Jörgen Hellström säger Lars-Åke:
– Enda gångerna man kände nervositet var innan tävlingarna när Jörgen skulle besikta bilen. Han var noggrann som tusan, man visste ju aldrig vad han kunde hitta för fel…
Men några fel hittades sällan eller aldrig på Lars-Åkes bilar. Han kunde utan anmärkning släppas iväg mot ytterligare en seger.
Vad tycker du själv, Lars-Åke, din styrka som rallyförare?
– Jag var rätt bra på att hitta rätt spår - åkte snålt, lugnt och metodiskt. För åskådarna såg det kanske lite långsamt och tråkigt ut, de vill ju gärna se när bilarna sladdar fram. Jag hade också en ganska hög lägstanivå.
Vid ett tillfälle – en debutanttävling - satt Ann-Louise bakom ratten på favoritbilen Ford Escort med Lars-Åke som kartläsare. Att inte själv sitta bakom ratten är inget Lars-Åke gillar.
– Det var hemskt att sitta bredvid, jag är så himla åkrädd, påstår denna rutinerade rallyräv.
Hände det att ni kraschade, voltade eller fick bryta?
– Jodå, vi har rullat några gånger, säger Ann-Louise. Bland annat på Tofta skjutfält, men aldrig så våldsamt att någon av oss blivit skadad.
Ni åkte rätt många tävlingar på fastlandet och även där gjorde ni bra resultat?
– Visst har det gått bra i många tävlingar. Kan dock ångra att vi inte åkte fler tävlingar, då tror jag vi nått högre. Men vi hade dåligt med pengar på den tiden och att köra rally kostar en hel del.
Men helt utan hjälp var de faktiskt inte. En sponsor i Stockholm gick 1989 in och hjälpte till med motorbyggen och annat. Anledningen var, förutom att Lars-Åke och Ann-Louise körde så bra, att den här sponsorn på somrarna bodde grannar med Lars-Åkes föräldrar i Östergarn…
När Lars-Åke jämför rallysporten då och nu ger han den här bilden:
– Idag är det, precis som i alla andra sporter, den med störst plånbok som vinner. Skall man åka på tävling någonstans i Sveriges är det även släpvagn, buss och mekaniker som skall med. Det var mer jämlikt förr.
Tillbaka till de tre klippböckerna där tidningsurklipp, resultatlistor, inbjudningar, kartor och annat smått och gott finns prydligt bevarade i plastfickor. Här hittar vi tävlingar som Rävjakten, Emil-trofén, Tjelvarrallyt, Påskcupen, Gutefejden, Oknö-rundan, Österbyknixen… Och i nästan alla tävlingar finns Lars-Åke och Ann-Louise högt upp i resultatlistan.
Rubrikmakarna på de gotländska tidningarna har heller inte hållit igen: ”Lars-Åke – rallykungen, Lars-Åke överlägsen i DM-rallyt, Lars-Åke och Ann-Louise helt överlägsna, Lars-Åke helgens rallykung, Hägglund obesegrad på Gotland.” Ja, ni förstår kanske vilken klass de här Dalhemborna höll i år efter år.
I en intervju en av de sista dagarna 1989 svarar Lars-Åke på några frågor från GT-sporten vad han önskar av 1990:
– Att jag inte skall vara så långt efter de bästa på SM-tävlingarna. Jag och min sambo Ann-Louise Hansson kommer att satsa mer än tidigare på SM, vi börjar med Bergslagsrallyt.
– Men det är dyrt att åka på fastlandet, våra konkurrenter har som regel fler sponsorer och bättre bilar. Jag fixar det mesta själv med min Ford Escort, det blir mycket pengar ur egen ficka.
– Det roligaste som hände 1989 var när vi vann Påskcupen i konkurrens med flera fastlandsförare.
Kanske kan man av den här intervjun tro att Lars-Åke och Ann-Louise enbart haft bilar och rally som sitt stora intresse. Men så är det inte.
– Vi gillar många olika sporter, har faktiskt funderat på att resa till något stort sportevenemang – VM, EM eller OS.
Döttrarna Marlene, 34 och Sandra, 32 var för inte så länge sen duktiga fotbollsspelare i Dalhem IF:s damlag.
– Ja, tänk så mycket vi hängde på idrottsplatsen i Dalhem och åkte även med på matcher och läger på fastlandet, säger Ann-Louise.
Innan jag lämnar den röda villan i Björkhage (som blivit en egen liten ”tätort” i socknen) vill Ann-Louise att jag kollar lite på husets baksida. Där har Lars-Åke byggt en jättelik uteplats/terass med en liten pool. Trevligt att ha när döttrarna och sonen kommer på besök.
– Jag designar och Lars-Åke bygger, skrattar Ann-Louise.