Sanningen kommer ändå fram

Det är inte bara fult att ljuga.
Det är oprofessionellt också.
Därför blev jag förvånad när jag fick höra att den nye Endre-tränaren Mika Packalén inledde presskonferensen i onsdags med att be om ursäkt för att han gjort just det. Ljugit alltså.
Egentligen borde jag väl inte bli förvånad, det händer rätt ofta att folk väljer att ljuga när vi konfronterar dem med sanna uppgifter. Men ändå.
Bakgrunden är att GT fick veta att Packalén var aktuell som tränare för Endre för några veckor sedan. Vi ringde och kollade med Endres Göran Nährström. Men Nährström förnekade, trots att våra uppgifter var korrekta.
Dagen efter fick GT-sporten ett mejl från Packalén. Ordagrant stod det så här:
Nu sprids det tydligen rykten att jag skulle vara intresserad av att coacha Endre!?
Va!? Varför!? What´s in it for me? Helt ärligt, det här börjar ju bli riktigt löjligt.
Näe, nu måste ni ta och säkra upp era källor. ;-)
Ord och inga visor.
Men i det här fallet är det inte vi som ska säkra våra källor, det är Nährström och Packalén som ska lära sig vanligt hyfs.
Men som så ofta så kommer sanningen fram för eller senare. Och då kan vi ju välja att bara godta Packaléns ursäkt, rycka på axlarna och muttra nåt om att det är ju klart, det är så det går till.
Men nej. Det är fult att ljuga. Och oprofessionellt.
Endre är ett elitlag. Packalén vill vara en elittränare. Då är det inte för lite begärt att de ska uppträda som sådana också.
I förlängningen är det naturligtvis en förtroendefråga. När kan vi lita på Packaléns ord härnäst? Eller Nährströms? Allt man gör får konsekvenser, och det bör firma Packalén, Nährström & co fundera en stund på.
När de funderat färdigt kan de börja öva på ramsan som de riktiga proffsen använder för att slippa ljuga: "Inga kommentarer, inga kommentarer, inga kommentarer..."
***
Första gången jag blev riktigt blåst i min roll som journalist var i juni 1997. Jag intervjuade dåvarande sportchefen i Wisby Islanders, Jan-Åke Boström, om klubbens usla ekonomi.
Jag fick knappt ett sant ord till svar.
Men sanningen kom fram, och bara veckor senare gick Islanders i konkurs med dunder och brak.
***
Min fotbollskarriär lever igen, om än med konstgjord andning. 34 år gammal har jag blivit mittback i IBK/Kappelshamn i division 5.
Säsongen började väl inte direkt lysande, 1-11 mot FC Copa i DM. Men de hade visst marginalerna på sina sida, var det nån som sa.
Men nu ångar vi på, serieledning efter tre vinster och en oavgjord. 7-0 i torsdags mot När på bortaplan i torsdags. Och den 26 juni blir det revansch mot Copa i det som kan bli årets match i gotländsk fotboll...